ETC Örebro
Debatt: Fungerar vårdgarantin?
ETC Örebro
Vem tar egentligen ansvar för helheten kring patienterna och hur fungerar det med vårdgarantin och ansvar? Debattören Mona Neumann efterlyser bättre rutiner i Region Örebro län.Det är skribenten och inte ETC Örebro som står för åsikten.
Vem tar egentligen ansvar för helheten kring patienterna och hur fungerar det med vårdgarantin och ansvar? Debattören Mona Neumann efterlyser bättre rutiner i Region Örebro län.
När Region Örebro län inte har möjlighet att ta hand om en patient så träder ju vårdgarantin in. Så långt fungerar det hela genom vårdslussen. Men eget arbete krävs dock så att man kan bli undersökt någon annanstans.
Men, om det sedan krävs operation så verkar ingen ta ansvar. Visst, den undersökande läkaren kan operera, men vad händer sedan? Vem tar ansvar för patienten efter operationen och innan återbesöket? Vem ser till att patienten är smärtlindrad? Vem ser till att patienten kan klara sin vardag?
Vem i Region Örebro län har det ansvaret? Det kan INTE vara patientens ansvar.
Enligt vad jag fått fram så fungerar det så här: Vårdslussen skickar papper fram och tillbaka, men tar inte del i själva planeringen. Mottagningen i Region Örebro län tar sin hand ifrån patienten så fort vårdgarantin träder in.
Den opererande mottagningen opererar och bokar återbesök. De ger en offert och har inte beredskap för om något oförutsett skulle inträffa, till exempel att operationen eller dess efterförlopp blir mer omfattande än planerat.
Om operationen hade skett i Region Örebro län så hade patienten fått stanna på vårdavdelning tills patienten bedömdes kunna klara sig utanför sjukhusets väggar.
Det hade gjorts en vårdplanering om patienten har behov av det, det hade funnits rutiner för rehabilitering, smärtlindring, och det hade skrivits ut hjälpmedel som kan behövas.
Om det skulle visa sig att operationen eller dess efterförlopp blir mer komplicerad än som var tänkt så ställs inte frågan ”vad säger avtalet”.
När Region Örebro län inte kan eller hinner inte operera. Vem ser då till patientens hela behov? Vem har ansvaret?
Eller är vårdgarantin enbart till för de unga, friska och starka? Och vi andra får vackert banka på akutens dörr efter en operation långt bort?