Debatt: Fullborda demokratin – avskaffa monarkin

Idag, den 6 mars, firas att regeringsformen fyller 50 år. Regeringsformen är den mest grundläggande av våra fyra grundlagar. Den handlar om hur landet ska styras och utgör skyddet för alla medborgares fri- och rättigheter. Den nuvarande regeringsformen utfärdades i Sveriges riksdag den 6 mars 1974 och sågs länge som en av de modernaste i världen. Men så här ett halvsekel senare finns skäl att uppdatera den.

I regeringsformens inledning står att "all offentlig makt i Sverige utgår från folket". Landets allra högsta offentliga ämbete, det som statschef, går dock fortfarande i arv inom en utvald familj. Vi har alltså en grundlag, successionsordningen, som strider mot en annan, regeringsformen. Detta gör monarkin till en mycket påtaglig brist i vår annars starka demokrati.

Många medborgare har nog inte resonerat kring det orimliga med att ämbetet som statschef innehas av en person som inte har valts. Carl Gustaf Bernadotte har ärvt sin position och sitter mer eller mindre på livstid. I media lyfts sällan frågan om statsskicket till diskussion på en nivå som en grundläggande demokratisk fråga bör. Fortfarande matas vi via tv och tidningar av förskönande reportage om kungafamiljen.

I den nu 50-årsfirande regeringsformen talas om att riksdagen är folkets främsta företrädare. Även om kungen formellt förlorat mycket makt har dock han fortfarande ett större inflytande än de flesta folkvalda. Carl Gustaf Bernadotte är ordförande vid särskilda informationskonseljer med regeringen och vid den särskilda konselj i vilken regeringsskifte äger rum. Han förklarar riksmötet öppnat, en tradition som ceremoniellt påvisar att riksdagen erhållit sin makt från kungen och inte från folket. Han är också ordförande i utrikesnämnden, där rikets förhållande till främmande makt avhandlas.

Det finns trots allt detta personer som hävdar att statschefen saknar inflytande och att det därmed inte gör så mycket att personen inte tillsätts på demokratisk väg. Kungahuset har dock både formell och stor informell politisk makt som ger möjlighet att påverka bortom insyn. Till skillnad mot exempelvis Finlands president, som står vid sidan av partipolitiken, har kungen en beroendeställning till rojalistiska partier som ger honom en tydlig politisk stämpel. Detta leder till att kungens påstådda funktion att vara samlande för folket är dysfunktionell. Dessutom uttalar sig kungafamiljen ibland i politiska frågor, även om de inte förväntas att göra så. Kring denna utvalda familj uppstår dessutom en underdånighet som inte anstår ett samhälle där människor borde betraktas som jämlika medborgare.

Enligt rojalister är monarkins kontinuitet någonting bra. Men i själva verket representerar monarkin kontinuitet med ett odemokratiskt samhälle, som vi tack och lov annars har lämnat bakom oss. Historiskt var monarkin motståndare till dem som kämpade för allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män. Republikanska föreningen vill ta det avgörande och naturliga steget till ett fullvärdigt demokratiskt statsskick. Monarkin går inte ihop med de värden om demokrati och jämlikhet som förenar det svenska folket.

 Offentliga ämbeten ska vara öppna för alla medborgare.

Monarkin är en kvarleva från en fördemokratisk tid. Statschefen ska inte tillsättas genom blodsarv. Det är ovärdigt en demokratisk stat. Offentliga ämbeten ska vara öppna för alla medborgare och inte tillsättas på grund av släkttillhörighet.

Monarkin är politisk och måste ersättas av en republik där alla offentliga ämbeten tillsätts på demokratisk väg. Genom debatt och livlig diskussion är jag övertygad om att majoriteten av medborgarna kommer att ta ställning för ett fullvärdigt demokratiskt styrelseskick. All offentlig makt kan inte anses utgå från folket, så länge statschefen inte är tillsatt på demokratisk väg. Det är hög tid för Sverige att avskaffa monarkin och därmed fullborda demokratin.