Debatt: Full sysselsättning är en utopi

Idén om full sysselsättning – finns den? Det är inte längre ett realistiskt mål, eftersom effektiviseringar av arbetslivet sker på alla plan. Finns möjligheten att, med hjälp av ny teknik såsom datorer, maskiner och robotar, effektivisera arbetet, så kommer detta att ske. Företag strävar hela tiden efter att utveckla teknik som ersätter mänsklig arbetskraft och på så sätt få ner sina personalomkostnader. Detta leder också till att företag söker sig till större städer, där det är lättare att förändra arbetskraftens storlek och sammansättning. Även om det skulle gå att underlätta för företagande på landsbygden så kvarstår ett grundläggande problem. Det kommer helt enkelt inte att skapas tillräckligt med nya jobb för att ersätta alla de jobb som effektiviseras bort. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

De som oroar sig över urbanisering och utflyttning från landsbygden brukar föreslå en landsbygdslön eller glesbygdslön som lösning till problemen med försörjning. Problemet med sådana förslag, och med så gott som alla typer av glesbygdsstöd som föreslagits de senaste 30 åren, är att de signalerar att invånarna på landsbygden inte kan ta hand om sig själva. Den utveckling som ska vändas är en process som för Sveriges del inleddes i slutet av 1800-talet med industrialiseringen och urbaniseringen. Resultatet blir grovt sett att Sverige får en negativ befolkningstillväxt utanför respektive regions centralort och de tre storstadsregionerna. Lite bidrag här och där kan knappast ändra de här förhållandena. Men trots detta så finns fortfarande människor som bor i glesbygd och dessa förtjänar också att ha tillgång till vård, skola, omsorg, polis och räddningstjänst. Och de förtjänar också tillgång till arbete.  

Det börjar bli tröttsamt att lyssna på det eviga käbblet mellan de olika politiska blocken om vilken politik som skapar flest jobb. Hur skulle det vara om politikerna började våga tala om målet med att uppnå full sysselsättning som den utopi det egentligen är? Att människor har jobb så att de kan försörja sig är det ingen som säger emot, inte heller att jobb gör att människor känner en gemenskap med andra på en arbetsplats. Fallet är nu att politikerna låst sig fast för mycket vid det här med full sysselsättning och inte verkar kunna tänka utanför blockgränserna när det gäller att ta fram politiska lösningar som kan generera jobb. Politikerna borde lägga fokus på att skapa ett samhälle där de som inte har jobb också ska kunna känna värde som samhällsmedborgare och kunna lägga sin energi på konstruktiva saker. Inte som nu behöva tvingas söka jobb som i själva verket inte finns.

Synen på arbete behöver förändras i grunden. En ny tid liknande den då industrialismen hade sitt genombrott kommer förmodligen aldrig igen. Ett nytt teknologiskt genombrott som ens är i närheten av industrialismen är nog orimligt inom överskådlig framtid. Den så kallade IT-revolutionen kom av sig och det är svårt att se någon annan potentiell drivkraft bakom en ny industriell revolution. Då återstår två alternativ: hitta andra arbetsmarknader eller ändra synen på människors identitet som yrkesverksamma. Visst behövs det folk i både skola, vård och omsorg, men alla arbetssökande kan inte arbeta med detta. I stället kanske vi måste inse att människors identitet inte nödvändigtvis måste handla om vilket arbete de har. Det finns saker som behöver göras i samhället. Det finns exempelvis en omfattande infrastruktur som behöver underhållas och förbättras. Inte minst behöver samhället idéer och åtminstone något slags grundläggande vision. Och visst behöver en samhällsekonomi fortfarande mänsklig arbetskraft – om än inte lika mycket längre – bara den får kosta något. Samhället innehåller många sektorer där det behövs människor. Nu är problemet att människor effektiviserar ihjäl sig själva.