Debatt: Fröken Friman och bojkotten av danskt griskött

Vad har Fröken Frimans Svenska Hem med bojkotten av danskt griskött att göra? Svaret är konsumentinflytande. Medlemmarna i Svenska Hem var konsumenter som tog saken i egna händer och bestämde över vad som såldes i deras butiker. 

För ett tag sedan var det handlare som frågade sina kunder och som fick positivt gensvar på sin bojkott av danskt griskött. Trevligt för svenska uppfödare av grisar men förenklingen svenskt bra och utländskt dåligt blir i långa loppet negativ. Man får hoppas att handlarna fortsätter att samtala med kunderna. Motiven för att bojkotta utländskt kött kan ju variera. Det handlarna behöver veta är inte bara vad kunder väljer bort utan vad det är de vill ha. Är det kött från djur som får leva ett drägligt liv innan de slaktas eller är det rädslan för antibiotikaresistens som styr deras val? Dessa frågor behöver handlare och konsumenter prata med varandra om och då finns det historiska exempel att inspireras av.

Säger man konsumentinflytande och historia så är det troligen många som i dag tänker på Fröken Friman och medlemmarna i Svenska Hem. Den populära tv-serien leder oss till rätt rörelse, den kooperativa. Men det var inte bara uppfinningsrika och driftiga damer i Stockholm som skapade affärer, där medlemmarnas behov och önskemål styrde utbudet. Konsumenter i hela Sverige och flera andra länder startade egna affärer från mitten av 1800-talet fram till början av 1900-talet och de hade ett stort inflytande över sortimentet. När rörelsen växte i Sverige och Kooperativa Förbundet blev föreningarnas inköpscentral förändrades inflytandet, men det fanns kvar. De som engagerade sig i skötseln av affärsrörelsen hade mer kunskap och därmed större inflytande men även medlemmar i allmänhet hade en röst. De hade en röst demokratiskt på årsmötet och de hade en möjlighet att tala om vad de uppskattade och vad de var missnöjda med. 

Kooperatörer i Malmö, i föreningen Solidar, utnyttjade denna möjlighet till inflytande. Föreningen Solidar, bildad 1907, var en bageriförening som blev en konsumentförening med stort utbud av varor och tjänster.  Redan på årsmötet 1908 klagade en medlem på att föreningen bara bakade bröd för ”storgubbar”. Styrelsen trodde inte att ”storgubbar” handlade på Solidar. Brödsortimentet breddades men då började medlemmarna bevaka kvaliteten. De var sällan riktigt nöjda. Trots det lämnade de inte föreningen utan fortsatte att trycka på ledningen. År 1927 påpekade medlemmen Mauritz Nilsson att Solidar inte borde köpa amerikanskt mjöl utan svenskt. Emil Olsson, föreningens verkställande direktör, svarade att om Nilsson kunde förbättra kvaliteten på svenskt mjöl så skulle Solidar köpa det. Kanske skulle Olsson också ha sagt att det var inköpet av amerikanskt mjöl som hade förbättrat kvaliteten på brödet och gjort majoriteten av medlemmarna nöjda. 

Kooperatörerna i Malmö, i Sverige och i världen i stort har fortsatt att säga vad de tycker om det som säljs och hur verksamheten sköts i deras butiker. Möjligheterna att göra detta har förändrats och enligt många försämrats, men vissa kooperativ har hittat nya kanaler och forum för att hålla diskussionen vid liv. Historiska exempel på stort medlemsinflytande i Sverige är: införandet av basvaror och blåvita varor efter konsumentkongresser på 1970- och 80-talen, samt vägen mot Kravmärkta produkter som gick via Konsumentföreningen Stockholms medlemmar. Den stora frågan i denna artikel är dock inte hur det har gått för konsumentkooperationen som affärsrörelse, det kräver bra mycket mer plats att utreda. Nej, frågan är mer allmän om kommunikationen mellan de som producerar, de som säljer och de som köper. Poängen är att om man frågar så får man svar och precis som Emil Olsson utmanade Mauritz Nilsson så utmanar jag nu alla handlare och detaljhandelskedjor i Sverige att skapa forum för samtal om vad det är för produkter som ska köpas in och säljas i butikerna.