Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Fred med fredliga medel är möjlig

Bild: Bild: Kevin Frayer/AP

Dagens ETC

Det finns inga enkla recept för fred. Men ett första krav för Sverige är att vi måste återgå till den fredsideologi som utvecklades efter första världskriget. Vi måste följa våra egna lagar och först av allt stoppa vapenexporten, skriver Erni Friholt och Ola Friholt.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

”Vi har resurserna och möjligheterna att hjälpa kurderna i deras kamp för överlevnad”, säger Sebastian Nilsson Qvist i Dagens ETC den 29 december. Visst är det så, men hans slutsatser bestrider vi.

Före första världskriget demonstrerade socialdemokrater under parollen ”Inte en man, inte ett öre till krigsmakten”, och Europas arbetarrörelse lovade att aldrig mer göra krigstjänst och skjuta på bröderna i grannländerna. Av den föresatsen blev inget, när fosterlandets ledare kallade. Arbetare sköt ihjäl varann i miljoner.

Långt dessförinnan hade Sverige antagit alliansfrihetens princip och inlett sin strävan till fredlig konfliktlösning. Denna omfattade då även borgerligheten, som 1905 förmåddes avstå från att militärt ”kväsa norrbaggarna” då dessa fredligt bröt sig ur den påtvingade unionen med Sverige.

Sveriges fredlighet ledde till ekonomisk och social utveckling till en unik position som förebild i världen. Den positionen vanns till mycket stor del genom export av råvaror och industriprodukter, vilket gjorde oss beroende av mäktiga och krigiska handelspartners, som gärna gick i krig för att utvidga sina intressesfärer. Och Sverige lät sig utpressas att i tysthet välja sida i världspolitiken, ständigt under honnörsordet ”demokratier för inte krig mot varandra”.

Med skapandet av FN kom förbudet mot att föra krig för att lösa konflikter. Länge kringgicks detta förbud i tyst samförstånd. Och när Olof Palme som Sveriges statsminister höll sitt tal mot USAs julbombningar av Hanoi och gick i demonstrationståg sida vid sida med Nordvietnams ambassadör, fick borgerligheten kalla fötter, och USA tog hem sin ambassadör.

Efter detta har Sverige gått på ett sluttande plan in i hyckleri och stöd till USA, England och EU i alla deras övergrepp mot militärt och socialt svagare länder i Afrika och Mellanöstern. Svaret blev länge gerillakrigföring i Afrika, och på senare år fundamentalistisk terror även i förtryckarnas hemländer.

EUs grundlag, Lissabonfördraget, påbjuder upprustning men inte fredlig konfliktlösning. I sin övertygelse att alltid kunna behålla makten genom sitt militära övertag har USA och EU helt övergått till militära insatser mot allt som från deras horistont ter sig misshagligt. Sebastian antyder hur detta utvecklats i Irak, Syrien, Kurdistan och Turkiet. Kommer vi då närmare en lösning via svenska vapen till kurdiska styrkor? Självklart inte. Det motstånd som av väst alltid betecknas som terrorism kommer att fortsätta och tillta i styrka. Kravet på frihet och rättvisa kommer att ha olika ideologiska former men alltid bestå.

Om det maktfullkomliga västerlandet kunde bringas att inse detta kunde dess katastrofala politik förändras, främst kunde inblandningen i Syrien och i Israels utnötning av palestinierna snabbt påverkas. Allt går emellertid i onda cirklar, och ingen enskild åtgärd kommer att lindra något. Kostnaderna för väst skulle minskas på ena hållet och öka på det andra. De mänskliga kostnaderna skulle fortsätta på kort sikt men minska på längre sikt. Med fortsatta militära insatser skulle det ömsesidiga massmördandet bara rulla på som nu. Inte bara IS massmördar!

Det finns inga enkla recept för fred. Men ett första krav för Sverige är att vi måste återgå till den fredsideologi som utvecklades efter första världskriget. Vi måste följa våra egna lagar och först av allt stoppa vapenexporten. Vill vi ha egna vapen får de kosta vad de kostar. Idag exporterar vi till det ständigt krigförande USA och till Natoländerna, Saudiarabien med flera.

Stoppet kommer att kosta men är enda vägen på sikt. Oljeimporten och dess beroende måste generellt avvecklas och förnybar energi högprioriteras. Regeringsmedlemmar och diplomater måste utbildas i fredlig konfliktlösning. Hyllmeter om detta finns! Fred med fredliga medel är möjlig. Det påbjuds i den FN-stadga som medlemsländerna undertecknat och idag bortser ifrån. Det är socialdemokratins första uppgift att framhålla FN-stadgans krav. Att genomföra detta genast och i öppenhet som en folkbildande insats är ytterst brådskande.

Låt inte lura er att spela med i det eviga kriget!