Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Fred byggs inte med vapen

Dagens ETC

Irak, Syrien och Afghanistan är monument över militarismens förkrossande misslyckande, skriver Mattias Irving.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Kriget mot terrorismen har till kostnaden av fantasisummor destabiliserat en folkrik region i världen, cementerat fördomar om öst och väst, grundlagt en västlig övervakningskultur och drivit unga in i islamismens händer, skriver Mattias Irving.

Journalisten Katrine Kielos ifrågasatte nyligen i Aftonbladet Feministiskt Initiativs vision att rusta ned det svenska försvaret. Var det fel att skicka svenska militärer till krigshärdar runtom i världen, frågar hon retoriskt. Rimligen borde Kielos ställa två alternativ mot varandra, annars framstår det som ett val mellan att skicka trupper och att inte göra någonting alls.
Det svenska försvaret kostar fyrtio miljarder om året, och är hart när mer än en papperstiger med en försvarsförmåga som kan räknas i timmar. Att rusta upp till en nivå som skulle ha en verkligt avskräckande effekt vore en oacceptabelt dyr affär och skulle gå ut över andra nödvändiga samhällssatsningar. Ändå pumpar vi årligen in miljarder i en verksamhet som snabbt tappar i värde och ger få sekundära vinster för samhället. Det är dags att uppdatera omvärldsanalysen.

Det saknas idag geopolitiska anledningar att angripa Sverige, annat än inom ramen för spelet mellan maktsfärerna Nato och Ryssland, som Sverige har valt att ta alltmer aktiv del av. I takt med att land efter land i världen lyfts ur akut fattigdom och kommunikation och ekonomier globaliseras blir territoriella krig en alltmer svårframkomlig väg, såväl ekonomiskt som diplomatiskt.
Väpnade konflikter handlar idag typiskt om inbördes motsättningar mellan folk och religioner, inte om kontroll över naturresurser. Ändå florerar en i grund och botten territoriell, förlegad uppfattning om militären som en yttersta gränsvakt för Sveriges nationella integritet.
I och med de ofrånkomliga klimatförändringarna kommer vi sannolikt åter att få se krig om naturresurser om några årtionden, för vissa av oss kanske redan inom vår livstid. Sådana konflikter kan och bör vi rusta för redan idag. Men naturligtvis inte genom att bestycka våra Jasplan med kryssningsrobotar.
Fred byggs som en långsiktig process. Vill vi skydda våra barnbarn så bör vi börja redan idag. För fyrtio miljarder om året får man väldigt mycket sol- och vindkraft, vaccin, rent vatten, utbildning och fattigdomsbekämpning. Så bygger vi effektiv fred i en globaliserad värld, inte genom att pumpa in resurser i snabbt föråldrat pansar, eller militärens patriarkala övningar.

Kriget mot terrorismen har till kostnaden av fantasisummor destabiliserat en folkrik region i världen, cementerat fördomar om öst och väst, grundlagt en västlig övervakningskultur och drivit unga in i islamismens händer. Irak, Syrien och Afghanistan är monument över militarismens förkrossande misslyckande. Fred byggs inte med avancerade vapensystem, utan med böcker, vaccin och rent vatten. Det är feministisk, maktkritisk och visionär politik för att möta framtidens utmaningar.