Debatt: FP: Kvinnors hälsa hotas av abortförbud

När aborträtten ifrågasätts måste EU fungera som motkraft, skriver folkpartisterna Cecilia Wikström och Jenny Sonesson. För vem vill ha en situation där skumma bakgårdsabortörer tjänar pengar på desperata ­kvinnor?

Förra helgen samlades över 16 000 demonstranter i Paris för att protestera mot Frankrikes nya mer liberala abortlagstiftning. I Spanien är rätten till fri abort i fara efter att landets högerregering presenterat ett lagförslag som uttryckligen syftar till att skydda det ofödda barnet. Ett totalförbud mot abort kan införas endast med undantag för om kvinnan har blivit våldtagen eller om hennes liv är i fara. Om parlamentet ger sitt stöd kommer jämställdheten i Spanien kastas 30 år tillbaka i tiden.

Kvinnans fria val är ytterst en fråga om frihet. Men vi behöver mer högljutt diskutera abort som en hälsofråga. All erfarenhet visar att abortförbud leder till illegala ingrepp som utgöra hot mot kvinnors hälsa. Bakgårdsabortörer utan medicinsk utbildning ser möjligheter att tjäna pengar på desperata människor. Abort blir klassfråga där den som har råd att får tillgång till säker abort i det egna landet eller utomlands.

Det är en grundläggande rättighet att få bestämma över sitt liv, sin kropp och själv välja om och när man vill ha barn. Vi måste minnas Savita Halappanavar. För två år sedan avled den indiska tandläkaren på ett irländskt sjukhus av graviditetskomplikationer. 31-åringen dog av blodförgiftning då hon nekades abort trots att hon desperat efterfrågade det. Efter global kritik har lagen ändrats. Abort kan tillåtas, men bara om kvinnan riskerar livet. Annars kan hon men även den som hjälper henne dömas till 14 års fängelse. Minst 4 000 irländskor lär årligen fortsätta resa till Storbritannien.

Rätten till en sexuell och reproduktiv hälsa är något som måste komma alla EU-medborgare till del. Men EU ska inte ha en gemensam abortlagstiftning. Det riskerar att vrida klockan tillbaka för länder som nått långt, däribland Sverige. Men konsekvenserna av Polens, Irlands och Maltas abortförbud måste diskuteras. EU har mandat att arbeta för jämställdhet, mänskliga rättigheter och mot diskriminering. Är det förenligt med den fria rörligheten att gravida kan dö om de råkar befinna sig på Malta? Är det rimligt att irländska incestoffer inte får hjälp i sitt hemland?

Unionen måste lyfta säkra aborter, preventivmedel och sexualundervisning ur ett folkhälsoperspektiv. I dag finns det knappt på kartan. Det gör däremot fetma, alkohol och tobak. EU-kommissionens hälsoprogram för 2014-2020 har en budget på över 400 miljoner euro och ska främja tryggare sjukvård och förebygga ohälsa.

 Malta har idag ansvaret för hälsofrågor inom EU-kommissionen. Tidigare fanns en forskningssatsning, Reprostat, om reproduktiv hälsa i EU. Slutrapporten från 2011 är glasklar, EU behöver utjämna de stora skillnaderna i unionen. Reprostat har tyvärr inte förlängts och slutsatserna samlar damm.

Vi behöver mer kunskap. Hur många EU-medborgare tvingas utomlands för aborter? Hur mår dessa kvinnor och vågar de söka eftervård? Hur påverkar rädsla för straff vårdpersonal? Medlemsstaterna bör ställas till svars.

Polen, Maltas och Irlands abortförbud får även konsekvenser för kvinnors hälsa utanför unionen. EU är världens största biståndsgivare, men kan inte vara en stark pådrivande aktör inom FN för kvinnors reproduktiva hälsa. De abortfientliga medlemsstaterna och de konservativa krafterna i EU sätter krokben för det. Abortmotståndarna säger sig värna livet, i själva verket är det tvärtom.

Minst 50 000 kvinnor och flickor i världen beräknas årligen avlida i sviterna efter farliga aborter.

2014 tillräder en ny EU-kommission. Det är trots allt en minoritet av EU:s medlemsstater som har abortförbud. Det är oacceptabelt att upprepa dagens situation där en kommissionär från ett land som har totalt abortförbud och som ställer sig bakom detta ges ansvar för hälsofrågor. I en värld där religiösa krafter strävar efter kontroll över våra kroppar måste EU utgöra en motkraft.

Cecilia Wikström, EU-parlamentariker, Folkpartiet

Jenny Sonesson, utrikespolitisk talesperson, Liberala Kvinnor