Debatt: Försök att föreslå volymmål när hela din släkt är på flykt

Mamma skulle visa mig en bild häromdagen på vårt hem i Libyen. Först blev jag glad då det var länge sedan jag såg huset. Sen vändes glädjen till chock. Huset är rejält beskjutet och ihåligt på flera platser. Mitt barndomshem, där jag lärde mig stå och gå, är numera sönderbombat och plundrat av män och pojkar med oklar agenda. Vårt hus har likt många andras tagits över av beväpnade män som bor i vårt hem, förvarar vapen där och på köpet förstör våra minnen. Nyligen tömdes hela byn jag föddes i på dess invånare för att den ligger på en plats som var av strategiskt intresse för militariserade trupper i Libyen då de ville ta över makt från Khalifa Haftar. Flera tusen människor har genom hot på kort tid tvingats lämna vår by. Det är inte unikt. Samma sak sker i flera delar av Libyen, men även globalt.

Nästan hela min släkt är numera på obestämd tid internflyktingar till följd av detta krig med många internationella intressenter. Detta sker samtidigt som Migrationskommittén havererat. Samtidigt som alla riksdagspartier tjafsar om migrationspolitiken, om att ta bort permanenta uppehållstillstånd, om stopp för anhöriginvandring och om införandet av volymmål, så är det 80 miljoner människor som är på flykt i världen. 46 miljoner av dessa är internflyktingar, vilket innebär att man är på flykt i ett land där man är medborgare. (Vissa är inte medborgare någonstans, förstås.) Det är siffror som nyligen presenterats från UNHCR.

Alla de ledare som inte verkar ha någon förståelse för vad flykt innebär och vad som ligger bakom flykt, hur kan dessa ledare vara med och styra över migrationspolitiken? Hur kan Sverige som är en stor vapenexportör inte förstå sitt ansvar i världens konflikter och krig? Hur kan Sverige tala om volymmål när vi är med och stänger gränserna i EU mot Afrika och till och med för flyktingar stänger gränser i Afrika? När vi genom EU sedan länge har en extremt orättvis handelspolitik gentemot samma kontinent, en politik som orsakar enorm fattigdom och som gör länder biståndsberoende?

Samtidigt som Migrationskommittén kör sitt ”race to the bottom” så kidnappas mina kusiner av beväpnade män som beskyller dem för saker som aldrig hänt. Så fungerar krig – det handlar inte om vad är sant utan om vem som kan komma ut som segrare. Majoriteten ser med skräck på medan unga förvirrade, övertygade, arga, ledsna, hopplösa, hoppfulla, sorgsna pojkar och män skapar kaos. Kaos med sig själva och alla andra omkring dem som är satta i karantän till följd av ett virus som heter maktfullkomlighet, militarism och patriarkat. Kriget sätter skräck och få vågar göra motstånd eftersom priset är högt.

Samma kväll som min mamma visade bilderna på vårt förstörda hem sitter vi och kollar på Antikrundan. Det får mig att tänka på allt vi inte kommer dela med framtida generationer för att dessa minnen en gång förstördes. Det våra barn ärver är istället våra trauman. Samtidigt lever 80 miljoner människor på flykt och över 700 miljoner människor, 10 procent av världens befolkning, lever under fattigdomsgränsen som är knappt 20 kronor per dag.

Jag är stolt att jag mitt i all denna sorg företräder ett parti som står med rak rygg och en medvetenhet om dagens globala orättvisor. Vi kommer alltid stå upp för människors rätt att röra på sig fritt och säkert. Vare sig det är på grund av flykt, fattigdom, kärlek eller arbete. Vi håller hela riksdagen ansvarig.