Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Förorten är bortglömd

Monia Benbouzid och Esabelle Dingizian.
Monia Benbouzid och Esabelle Dingizian.

Dagens ETC

Vi politiker talar inte särskilt ofta om förortens ljusa framtid. Men det är viktigt att betona. Där finns potentialen hos unga att forma morgondagens Sverige, skriver politiker från Miljöpartiet.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Förortens befolkning har länge varit föremål för ”åtgärder” av majoritetssamhället. Tillfälliga pengar har kommit från olika regeringar, men sällan har de som berörts av satsningarna fått medverka, skriver Esabelle Dingizian (MP) och Monia Benbouzid (MP).

Vi lever i ett samhällsklimat där rasism och andra ismer diskuteras dagligen på debattsidorna, men där tystnaden sällan bryts kring diskriminering och maktfördelning. Det är dags att vi säger som det är: makten har isolerats i majoritetssamhället.
Amanda Björkman refererar i DN (13/7) en rapport från Stockholms handelskammare som visar att sysselsättningsgapet mellan utrikes- och inrikes födda minskat. Utifrån det konstateras att ”integrationen” går åt rätt håll. Integration blir här ett mått på hur stor andel av de utlandsfödda som har arbete.
Vi anser att debatten har spårat ur och skymmer sikten för vägen till det verkligt jämlika samhället. Vi menar att ”integration” skapas i ett samhälle där alla människor har makt att forma sina liv och makt att påverka samhällets utveckling, oavsett var man är född.
Att vi alla är medborgare på lika villkor har inte alltid varit en självklarhet.
”Ja medborgare – ja, det må vara sagt, jag står vid det ordet, vi äro ju alla svenska medborgare”.
Så löd demokratiska – och trotsiga – ord från Hjalmar Branting år 1917 under kampen för allmän och lika rösträtt. Som kvinnor med internationell bakgrund vet vi att kampen för jämlikhet fortsätter. Trots att vi nått långt i karriären påminns vi ständigt om den exkludering som sker på landets maktpositioner.

För drygt tio år sedan kom en rapport från Justitiedepartementet om utanförskap. Rapporten var tydlig: ”möjligheterna att nå en position inom makteliten inskränkas av ursprung eller härkomst”.
Ett decennium senare har lite förändrats. Generation efter generation går makten i arv.
SCB:s siffror visar att svenskar med utländsk härkomst är underrepresenterade i svensk politik. Där står till exempel att endast fyra procent av kommunernas ordförande under mandatperioden som startade 2011 var utrikesfödda.
När det gäller regeringens beskrivning av ett mer sammansvetsat Sverige finns mycket som inte går ihop. Skillnaden mellan förort och innerstad minskar inte. Tvärtom. Skillnader i utbildningsnivå minskar inte. Tvärtom. Skillnad i livsförutsättningar minskar inte. Tvärtom.
Vi politiker talar inte särskilt ofta om förortens ljusa framtid. Men det är viktigt att betona. Där finns potentialen hos unga att forma morgondagens Sverige, där finns internationell kompetens som kan bygga innovativa företag, och där finns ett brett engagemang för samhällsfrågor. Förortens befolkning har länge varit föremål för ”åtgärder” av majoritetssamhället. Tillfälliga pengar har kommit från olika regeringar, men sällan har de som berörts av satsningarna fått medverka.
Inom politiken är förorten bortglömd. I och med det försvinner också viktiga lösningsmodeller. Därför måste partierna inse vikten av att ha med lokal representation.  

Branting tog fighten för allmän och lika rösträtt. ”Svenska folket får ordet”, sa han. Men rösträtt var inte tillräckligt. Kvinnor fortsatte att marginaliseras. Kvinnans sociala ställning var alltjämt förklädd i ett förkläde. Först på senare tid börjar den åtråvärda svenska jämställdheten få fäste. Och även den kampen har intensifierats på sistone.
Nu är det dags att vi tar fighten för mångfald. För att de som styr vårt land ska spegla oss som bor här. Det är demokratins moderna ödesfråga. Om ingen agerar fortsätter exkluderingen, vilket föder både missnöjda medborgare och ett stapplande samhälle.
I Botkyrka i Stockholm har Miljöpartiet haft ”politikerskola” sedan många år tillbaka. Vi ska nu gå vidare och rikta in oss på de underrepresenterade grupperna. Politikerskolan ska främja och coacha människor som vill ta steget in i politiken. Det handlar om att öppna dörrar in i maktens korridorer.
Det behövs krafttag för att involvera fler i landets styre, både lokalt och nationellt. Vi kommer att starta en rörelse här och nu. Det hoppas vi blir ännu ett avgörande inslag i den svenska demokratiseringshistorien.

Esabelle Dingizian (MP)
riksdagsledamot och riksdagskandidat Stockholms län
Monia Benbouzid (MP)
riksdagskandidat Stockholms stad