Debatt: Förnya utbildningen i nationalekonomi

Det är inte rimligt att framtidens nationalekonomer ska sakna metoder för att ta hänsyn till förändrade produktionsmöjligheter, enorm befolkningsförflyttning, nya ekonomiska förutsättningar eller en alltmer utarmad planet, skriver Kajsa Resare Sahlin.

Handläggningen med höstens universitetskurser pågår för fullt. Nationalekonomiska institutionen på Stockholms universitet (SU) lär arbeta med tusentals ansökningar och sannolikt kommer grundutbildningen vara full. Elever med blandad akademisk bakgrund och framtid kommer att studera klassisk och neo-klassisk ekonomisk teori – lära sig om den osynliga handen, komparativa och absoluta fördelar, externaliteter och sociala kostnader. De kommer att svettas över matten och förvirras över hur de förenklade modellerna kan applicera på verkligheten.

Många av eleverna kommer bara läsa en termin nationalekonomi, andra kommer att fortsätta. Samtliga elever kommer dock lämna grundutbildningen med en inlärd tro på att tillväxt är vitalt för samhällens överlevnad, att naturresurser finns i oändliga mängder och att utveckling är synonymt med urbanisering och industrialisering. Detta trots att samhället står inför flertalet brådskande utmaningar som kräver nya ekonomiska grepp. Klimatförändringar, snabb förlust av biologisk mångfald, ökande sociala klyftor och ett mer volatilt ekonomiskt klimat är bara några exempel.

Världsnaturfonden uppger att om alla världens invånare levde och konsumerade som vi gör i Sverige skulle vi behöva hela 3,4 jordklot. Alla förstår problematiken med detta. Trots det saknas inslag i grundutbildningen som problematiserar att samhällsutveckling är synonymt med att fler konsumerar mer. Utbildningen saknar hållbarhetsperspektiv och man ser på miljö och naturvård som en bromskloss till ekonomisk utveckling, utan att också ta upp hållbar ekonomisk förvaltning av naturresurser.

Masterprogrammet erbjuder kursen ”The Climate and the Economy” och kommer till hösten börja erbjuda kursen ”Sustainable Development” vilket är mycket positivt. Men även grundutbildningen måste ge eleverna en mer nyanserad bild av samhällsutveckling och de utmaningar samhället står inför. Självklart måste utbildningens fokus ligga på att lära ut grundläggande teori men möjligheter att inkorporera ”alternativa” ekonomiska teorier finns – som valbara kurser och som seminarieuppgifter. Vidare bör professorer och seminarielärare ta större ansvar för att problematisera de ekonomiska teorier som lärs ut. Ett universitets uppgift torde väl vara att skola tänkare och innovatörer snarare än att strömlinjeforma sina studenter.

Varhelst eleverna väljer att fortsätta sina karriärer – om det så är inom finans, statsförvaltning, företagsekonomi, politik eller bistånd – måste de få med sig kunskap och förståelse för hur ekonomin kan främja hållbar utveckling. Att framtidens nationalekonomer ska sakna metoder för att ta hänsyn till förändrade produktionsmöjligheter, enorm befolkningsförflyttning, nya ekonomiska förutsättningar eller en alltmer utarmad planet är inte rimligt. Det är dags för en radikal förnyelse av SU:s nationalekonomiska grundutbildning – annars lär den snart bli irrelevant.