Debatt: Förbjud surrogatindustrins handel med barn och kvinnor

Så sent som 2016 slogs det fast i en statlig utredning att varken kommersiellt eller altruistiskt surrogatmödraskap bör tillåtas i Sverige, men också att staten bör motverka kommersiella arrangemang utomlands. Trots detta använder allt fler svenskar sig av surrogatmödraskap utomlands.

Den 20-21 oktober hålls en nordisk surrogatkonferens i Stockholm och Malmö där internationella surrogatföretag presenterar sina metoder och diskuterar surrogatindustrins framtid globalt och i Sverige. Konferensen anordnas av organisationen Families Through Surrogacy, som verkar för att legitimera surrogatmödraskap.

I samband med konferensen erbjuder företagen bland annat kostnadsfria privata konsultationer för de som är intresserade av att använda en surrogatmoder. Bland huvudsponsorerna av konferensen finns det israeliska företaget Tammuz, i Sverige också känt under namnet Nordic Surrogacy. Tammuz är Sveriges enda surrogatföretag. Sedan starten har de satt 750 barn till världen genom surrogatmödraskap.

”Att vara surrogatmamma för en annan kvinna som själv inte kan bli gravid är en av de mest generösa handlingar en människa kan göra för en annan”, står det på Tammuz hemsida. Generöst är det just för den enorma risk det innebär för en kvinna att gå igenom en graviditet, med exempelvis havandeskapsförgiftning, akut kejsarsnitt, infertilitet och inkontinensbesvär som möjliga konsekvenser.

Uppdrag granskning sände 19 september en granskning av Tammuz och den svenska handeln med surrogatmödrar. I programmet drogs paralleller till adoptionsindustrin.

Adoption har länge setts som något okontroversiellt, men kritiken har väckts på senare år och många länder har nu lagstadgat mot internationell adoption. I branschen talas det nu om ett paradigmskifte, från adoption till surrogat. I likhet med internationell adoption marknadsförs surrogatmödraskap som ett etiskt försvarbart sätt för ofrivilligt barnlösa att skaffa barn och det är genomgående föräldrarnas och branschens perspektiv som förs fram, medan surrogatmödrarna och barnen inte kommer till tals.

Till skillnad från internationell adoption där det i alla fall finns svenska regelverk, så finns det inga kontrollsystem för att garantera att ett surrogatarrangemang går rätt till. Väntetiden för att få adoptera kan vara fem år, medan det i surrogatsammanhang räcker med 5-6 veckor från det att avtal ingås till att en graviditet inleds.

Surrogatföretagen säger att 2018 är året då antalet barn födda i surrogatarrangemang överstiger antalet internationella adoptioner. Samtidigt kantas även surrogatindustrin av skandaler, bristande reglering, tillsyn och kontroll. För att stoppa exploateringen av utsatta kvinnor har länder som Indien, Thailand och Kambodja nu förbjudit surrogat, och branschen har därför flyttat vidare och har nu sina främsta säten i Ukraina, Georgien och Albanien.

Tammuz surrogatmödrar kommer bland annat från Kiev och närliggande omgivning i Ukraina. På deras hemsida finns en intervju med en arbetslös kvinna som bor utanför Kiev i en enrumslägenhet med sin syster och sina barn. I Uppdrag gransknings reportage tillkommer flera liknande vittnesmål från kvinnor som alla valt att bli surrogatmödrar för att slippa ur akut ekonomisk nöd, för att kunna ha råd med ett boende eller för att kunna starta ett nytt liv.

Det blir uppenbart att det handlar om ekonomiskt utsatta kvinnor. Grundersättningen är 16000 dollar i Ukraina. Enligt Tammuz ska det inte förekomma ekonomiska motiv, men på Tammuz klinik i Ukraina kontrolleras inte orsaken till varför kvinnorna väljer att ställa upp. Det är få som vill träda fram och det framgår i programmet att flera fått skriva på avtal om att inte uttala sig om graviditeten.

En del kvinnor vittnar om det känslomässiga traumat av att behöva lämna ifrån sig barnen. ”Ärligt talat är det inte värt några pengar i världen”, säger en av kvinnorna i Uppdrag gransknings program. En fundamental aspekt i surrogatavtalen är att de gravida kvinnorna tvingas avsäga sig rätten till abort, samt blir bötfällda om de på något vis lever ohälsosamt, röker eller har samlag. Genom surrogatmödraskap förlorar kvinnan rätten till sin egen kropp, hon reduceras till en behållare, en reproduktionsmaskin och till skillnad från arbetaren i fabriken alieneras hon i sin egen kropp.

Surrogatmödraskap kan ses som en form av slaveri. Den gravida kvinnan kan aldrig gå hem från ”arbetet”, aldrig ta en rast, graviditeten påför henne personligt ansvar och engagemang dygnet runt i nio månader, därefter följer en smärtsam förlossning – inte sällan med komplikationer. Liksom prostitution är surrogatmödraskap handel med kvinnors kroppar och det är fattiga kvinnor som säljer sina kroppar.

Feministisk aktion ställer sig emot surrogatmödraskap nationellt och utomlands. Vi vill att regeringen inrättar ordentliga kontroller och regelsystem för detta. Kvinnors rätt till sina kroppar är en av feminismens kärnfrågor. Försvara aborträtten. Förbjud handeln med barn. Protestera mot surrogatindustrin!