Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Fi: "Folket vill – men regeringen står still"

Civilsamhället har axlat statens ansvar under den pågående flyktingkrisen.
Civilsamhället har axlat statens ansvar under den pågående flyktingkrisen. Bild: Bild: Ola Torkelsson/TT

Dagens ETC

Den ideella sektorn signalerar att de ideella krafterna börjar sina. Men så länge civilsamhället axlar statens ansvar för att hjälpa människor på flykt befarar vi att ansvariga politikerkommer att fortsätta på samma spår, skriver Gudrun Schyman och flera representanter för Feministiskt initiativ.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Dödsfallen bland människor som flyr för sina liv genom Europa fortsätter att öka. Sverige väljer ett passivt agerande i den pågående flyktingkrisen. Regeringen med Stefan Löven i spetsen deklarerar att ”Nu måste fler länder kliva in och ta sitt ansvar.” Vi i Feministiskt Initiativ undrar vad som hände med vårt eget ansvar?

I brist på en tydlig politik kliver befolkningen fram. Det skapas insamlingsgalor och det samlas pengar och kläder. Familjer åker till Grekland, inte för att semestra utan för att finnas där för de som tar sig till ön Lesbos. Civilsamhället har lyckats mobilisera ideella krafter som sträckt sig över vår europeiska kontinents påhittade gränser. Befolkningen lyckas göra och genomföra det som vår regering borde göra, det EU borde göra. 

Den ideella sektorn signalerar att de ideella krafterna börjar sina. Men så länge civilsamhället axlar statens ansvar befarar vi att våra ansvariga politiker kommer att fortsätta på samma spår. Feministiskt Initiativ menar att det är ohållbart.

Den aktivism som idag avhjälper den humanitära kris som utspelar sig i Europa genom att samla ihop pengar, förnödenheter och med värme välkomna de människor som tagit sig hit på det mest extraordinära vis, är helt i linje med den värld som Feministiskt initiativ verkar för.  Men vi ser också att en stor del energin idag går åt lindra symptomen istället för att åtgärda orsakerna. 

Vi kommer att fortsätta möta tusentals människor som tagit sig till Sverige på sådana sätt som vi inte ens kan föreställa oss. Våra stängda gränser tvingar våra medmänniskor att riskera livet och flera har fått sätta livet till, för drömmen om frihet och säkerhet. Väl i Europa möts dem av höga murar som bevakas av taggtråd och människor med vapen, är det välkomnandet vi önskar ge medmänniskor på flykt undan krig och förtryck?

Inget av detta är naturlagar, det finns för att vi tillåtit att det blivit så. Men vi är många som önskar se förändring. Vi är många som sluter upp i manifestationer för att kräva humanitära visum för att förhindra människor från att dö i lastbilar på europeiska vägar eller drunknar från sjunkande båtar på Medelhavet. 

Vi som idag verkar för säkra flyktvägar, för införandet av humanitära visum, för att 

Dublinförordningen omförhandlas bär med oss insikten om att detta är akutåtgärder. 

Vi vet att vi i förlängningen behöver arbeta för att eliminera anledningarna till varför människor måste ta till flykt. Feministiskt initiativ verkar för att vi kollektivt ska börja ifrågasätta militarismen - upprätthållandet av makt, kontroll och landsgränser med våld och militära medel. Vi verkar för att synliggöra sambandet mellan svensk vapenexport, militarism och den humanitära katastrof världen nu genomgår. 

Vi är många som outtröttliga står och välkomnar, som skänker av vår tid, våra pengar och vår omsorg. Många som på olika vis bidrar till en positiv utveckling för mänskliga rättigheter, fred och säkerhet. Vi behöver samla oss för att visa vår regering vilken väg vi vill ta. Vad vi hittills kunnat konstatera är att folket vill – men regeringen står still.