Debatt: Förskolan måste steppa upp för att främja likvärdighet

För att motverka segregation kan kommuner ge extra anslag till förskolor där föräldrarnas inkomster är låga eller där många är nyanlända, men bara hälften av kommunerna utnyttjar denna möjlighet. I själva verket är det färre utbildade förskollärare just i de förskolor där behoven är störst. I Skolverkets nya rapport ”Segregation och likvärdighet i förskolan” (2025) konstateras att försöken att skapa likvärdighet har misslyckats. Istället har effekten blivit den ”omvända”. 

De negativa konsekvenserna fortplanterar sig genom livet. Det finns ett samband mellan sammansättningen av barn i förskolan och hur de lyckas senare i skolan. Det går sämre för barn som gått i en förskola där många barn har ”låg socioekonomisk bakgrund” jämfört med barn i mer blandade barngrupper. 

Segregationen inom förskolan är särskilt tydlig i storstadsområdena. Det är också där som det finns den största koncentrationen av privata koncerner som driver förskolor. Kommunerna har ansvaret för förskolan, men få verktyg för att styra kvaliteten. De privata koncernerna ser gärna att förskolepengen ökar, men är måttligt intresserade av att använda pengarna för att öka personaltätheten och anställa utbildad personal.

Bostadssegregationen skapar en grundplatta av social och etnisk uppdelning i förskolan, men föräldrarnas val av förskola förstärker segregationen. Enligt forskning om förskolan vid Uppsala universitet är det främst högutbildade föräldrar som ägnar mycket tid åt att hitta en bra förskola. I realiteten handlar valet om att välja en förskola där många andra barn också har högutbildade föräldrar.

Hittills har debatten om förskolan främst handlat om generella neddragningar, som storleken på barngrupperna. Den kritiken bör tas på allvar, men perspektiven behöver vidgas. För första gången någonsin har Skolverket grävt på djupet i frågan om vad som krävs av förskolan för att motverka segregationen. Alla som vurmar för likvärdighet och en förbättrad integration borde oroas av lägesbeskrivningen. Det finns ett omedelbart behov av en mer progressiv resursfördelning, men också större strukturella förändringar. En gång i tiden drev socialdemokratin igenom lagen ”Lex Pysslingen” som förbjöd vinstintresse i förskolan. Lagen avskaffades av regeringen Carl Bildt 1992. Nu har vi facit i hand och det borde mana till eftertanke.