Debatt: FN kan beskriva problemet – men inte formulera lösningen

FN har precis utkommit med en ny flaggskeppsrapport som har titeln ”Disability and development Report 2024”. Den 475-sidiga rapporten handlar om den globala utvecklingen och om hållbarheten i samhället för personer med funktionsnedsättningar. Det här är en rapport som alla borde läsa. Den utgår nämligen från Agenda 2030 och visar på en påtaglig ojämlikhet för personer med olika funktionsnedsättningar. 

Ojämlikheten har inte minskat, snarare har den blivit större i samband med och efter covid-19-pandemin. Av totalt 118 indikatorer har endast fem indikatorer visat på framsteg för att hållbarheten enligt Agenda 2030 kommer att kunna uppfyllas.

Rapporten slår fast att människor drabbas av diskriminering, utanförskap och ständigt hamnar på efterkälken. Samhällsklyftorna är tydliga och inte minst finns det betydande klyftor mellan de som har en funktionsnedsättning och de som inte har någon funktionsnedsättning i befolkningen. 

Det är mycket anmärkningsvärt. 

Särskilt stora är klyftorna för kvinnor och för personer med intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar. Likaså visar sig klyftorna för personer med funktionsnedsättningar som bor i glesbygd. Rapporten konstaterar även att covid-19 förstärkt ojämlikheterna i samhället då personer med funktionsnedsättningar haft brist på tillgänglig information. De förlorade arbete och inkomst i större utsträckning jämfört med andra grupper i samhället. 

FN menar också att hälften av dödsfallen under pandemin inträffade bland personer med olika funktionsnedsättningar.

Samtidigt som klyftor lyfts fram i rapporten och ökad ojämlikhet drabbat människor med funktionsnedsättningar i många länder tycks begreppet solidaritet knappast omnämnas i FN:s rapport. Det är mycket anmärkningsvärt. 

FN konstaterar att klyftorna är särskilt stora på arbetsmarknaden. Globalt sett är 27 procent av personer med funktionsnedsättning sysselsatta på arbetsmarknaden jämfört med 56 procent av personer utan någon funktionsnedsättning. 

Hur ska flera människor kunna inkluderas i samhället? Hur ska hållbarheten kunna stärkas och utvecklas till att omfatta alla människor? Hur ser vi själva på solidaritet och det vidare arbetet med att utjämna ojämlikheter och skapa ett socialt rättvist samhälle?  

Det är frågor som jag hade önskat att FN hade utvecklat i sin flaggskeppsrapport. Att det finns utanförskap och barriärer för personer med funktionsnedsättningar kan inte ha undgått någon. Däremot borde vi tala mer om solidaritet och funktionshinderspolitik i vår samhällsdebatt. Även om frågorna är svåra är det något som vi är skyldiga varandra.