Debatt: "Fler pappor måste ta sitt ansvar för barnen"

Det är helt centralt att vi delar på föräldradagarna om vi ska komma vidare med jämställdheten. Hur länge ska vi män fortsätta att undvika föräldraledighet och skylla på allehanda omständigheter? undrar Nils Pettersson, projekt­ledare i organisationen Män för jämställdhet.

Jag blir ofta förvånad över hur siffrorna kring föräldraförsäkringen presenteras. Männens uttag beskrivs som att det ökar och de flesta tror att männen nu tar ut 24 procent av dagarna. Det är sant om man räknar upp till barnen är 8 år. Men under barnens första år ser det värre ut. Sanningen är snarare att utvecklingen i det närmaste står stilla. Det visar utredningen Män och jämställdhet.

Alla vet att de första åren i barnens liv är avgörande på många sätt, för relationen mellan barn och föräldrar, för föräldrarnas relation, för jämställdheten i familjen och för kvinnors karriär och löneutveckling. Men också för barns, kvinnors och mäns hälsa. Fäders närvaro som pappor för sitt barn och som jämställda partners är central för att jämställdheten i samhället ska ta stegen framåt.

Ändå vågar vi inte ta steget att individualisera föräldraförsäkringen.

Idag tar pappor ut nio procent av dagarna när barnet är upp till 1 år. För barn upp till två år gäller att papporna tar ut 17 procent av dagarna. Samtidigt tar 25 procent av papporna inte ut en enda dag föräldraledighet under barnens första två år. Jo, ni läste rätt, en fjärdedel av papporna väljer bort att vara föräldralediga med sina barn.

Det här är förstås något vi måste hålla i minnet när föräldrars eller familjens valfrihet är det främsta argumentet mot individualisering. Vi behöver omvärdera denna valfrihet eftersom den i praktiken inte finns. Eller rättare sagt, valfriheten gäller enbart männen. När vi sitter vid de berömda köksborden och avgör hur vi ska fördela dagarna är det i själva verket föräldra- och könsnormer som avgör. Också detta finns det siffror på från försäkringskassan. Det är vi män som kan välja eller välja bort föräldraledighet. Det är vi som kan välja ­karriär och löneutveckling. Det är vi som kan fundera över om vi över huvud taget ska vara föräldralediga.

Jag har träffat tusentals föräldrar i mitt arbete och har aldrig någonsin hört en kvinna fundera över om hon kan vara föräldraledig. Med män är det däremot annorlunda, många frågar sig om familjen har råd utan att för den skulle fråga sig vad partnern förlorar i ett livsperspektiv. Många menar att de inte kan vara borta från jobbet, andra möter motstånd i attityder och en hel del män som jag träffar i pappagrupper verkar uppriktigt förvånade när jag ifrågasätter deras valfrihet genom att fråga om deras partner också funderar på om hon ska vara hemma eller inte.

Hur länge ska vi män fortsätta att undvika föräldraledighet och skylla på allehanda omständigheter?

För mig är det oerhört tydligt: vi behöver ett nytt sätt att se på föräldrarollen och föräldraförsäkringen. Det är helt centralt att vi delar på föräldradagarna om vi ska komma vidare med jämställdheten. Jämställdhet är så vitt jag vet inte en fråga om att vi ska dammsuga halva mattan var utan om att könen ska ha samma valmöjligheter, livsvillkor, rättigheter och skyldigheter.

Det är bra att börja med föräldraskapet. Det måste förstås ske på många olika nivåer och i olika sammanhang. Men att dela föräldraförsäkringen är ett alldeles utmärkt sätt att börja. Och det är möjligt, för vi har världen bästa föräldraförsäkring. Den är flexibel och generös och i motsats till vad många verkar tro går det att arrangera så att föräldrarna inte konkurrera med varandra.

Vi behöver fler pappor som tar ansvar för barnen, hemmet och jämställdheten. För det är ingenting annat än uselt hur siffrorna ser ut.