Debatt: Fire-trenden spelar makteliten rakt i händerna

Drömmer du om ekonomisk frihet? Ett liv där du jobbar för att du vill – inte för att du måste? Mer tid för det som verkligen betyder något? Då kanske Fire är något för dig! Genom smarta sparvanor och investeringar på börsen, kan du också lämna ekorrhjulet och bli ekonomiskt oberoende!

Detta är budskapet i medias återkommande inspirationsartiklar på temat Fire: financial independence, retire early – det vill säga ekonomiskt oberoende som tillåter tidig pension.

Så här går scriptet: En individ når ett inre uppvaknande och inser att livet kan vara så mycket mer än ett monotont ekorrhjul. Genom ekonomisk disciplin, återhållsamhet och målmedvetenhet, avstår de frestelsen av materiellt överflöd. Istället sparar de pengarna och investerar dem på börsen. Genom ränta på ränta-effekten kan de leva på sina sparpengar och pensionera sig tidigt, helst vid 40 år. Med den nyvunna friheten spenderar de sin tid på sådant som ger dem mening. 

Det är ett koncept som alltså kallas Fire. 

Och oj vad svensk media älskar det!

Nyligen fick vi läsa om ”fattiga farsan” Urban, som gick från skuldsatt till ekonomiskt fri, bland annat genom att säga upp hyresavtalet på sommarstugan och sälja onödiga prylar. Vi har tidigare fått läsa om Wilma, 22 år, som sparar 75 procent av sin lön, främst genom att bo i familjens ”torp”. Om William, 24 år, som sparar upp till 25 000 kronor i månaden, bland annat genom att hyra ut sin lägenhet och bo i familjens sommarhus under somrarna. Om Eric och Alexandra och Daniel och Therése. Om Benjamin, 16 år, som redan när han var elva började resan mot att bli ekonomiskt oberoende, genom att investera i aktier. 

Detta är ett litet axplock från de senaste åren.

Jag förstår att man ska känna sig inspirerad av historierna. Och visst är det något både småradikalt och själsligt tilltalande med Fire. Vem vill inte ha mer fritid och autonomi? En mindre materialistisk tillvaro låter inte heller fel, speciellt i en tid där samhället behöver bli mer hållbart.

Vi jobbar för mycket, har för lite autonomi, lever i ekonomisk otrygghet parallellt med materialistiskt överflöd.

Jag är helt med på problemformuleringarna. Vi jobbar för mycket, har för lite autonomi, lever i ekonomisk otrygghet parallellt med materialistiskt överflöd.

Problemet är att Fire är en individualistisk lösning på kollektiva samhällsproblem, främst för de redan privilegierade. Det är en knasig mix av socialistiska problemformuleringar, lösta genom finanskapitalism.

Istället för att ifrågasätta den politik som skapat ekonomisk otrygghet, hög privat skuldsättning, dåliga arbetsförhållanden med mera lägger Fire-rörelsen fokus och ansvar på individen. Fire uppmanar oss att se inåt, istället för utåt. Att rannsaka oss själva, istället för att rannsaka politiken och samhället. 

Media hjälper till att reproducera detta individualistiska narrativ genom att återkommande rama in historierna som framgångssagor att bli inspirerad av. Huruvida du ”lyckas” med Fire eller ej, beror på din inställning. Du måste vara ”disciplinerad och målmedveten”, du behöver ”ta kontroll över din ekonomi”, och du måste ”skapa motivation till sparande”. 

Om du inte kan spara tre miljoner på sex år så måste det vara dig och din brist på ekonomisk disciplin det handlar om.

Fire framställs som ett val som främst handlar om individens egna inställning och egenskaper. Om du inte kan spara tre miljoner på sex år så måste det vara dig och din brist på ekonomisk disciplin det handlar om. För många avokadotoasts och så vidare.

Men det är uppenbart att Fire inte är möjligt för alla. Hur många vanliga arbetarlöner går det att sätta av 50-75 procent av varje månad? I dessa dyrtider har många svårt att överhuvudtaget få ekonomin att gå runt. 

Artiklarna riktar sig främst till en grupp som har mycket pengar att spara — eller som har föräldrar som kan erbjuda gratis boende i sommarstugor och torp. Därför är det inte heller så konstigt att Fire-communityn verkar domineras av de som jobbar i ingenjörs-, programmerings- och finanssektorn — mansdominerade och högavlönade yrken.

Samtidigt är Fire en förståelig reaktion på ett samhälle präglat av långvarig åtstramningspolitik och nyliberalt tänkande. Överskottsmålet i det finanspolitiska ramverket har säkerställt kontinuerliga nedskärningar i stora delar av samhället, samtidigt som den privata skuldsättningen ökat. Kollektiva lösningar på samhällsproblem är på nedgång, och allt större ansvar läggs på individen. I var och varannan tv-soffa sitter en sparekonom från en vinstdrivande bank och ger sina bästa spartips. 

Med en destruktiv samhällsutveckling, ekonomisk otrygghet, och en samhällsdebatt som ständigt lägger ansvaret på individen, är det inte konstigt att folk dras till individuella lösningar som Fire. 
Och om det är något vi ändå bör ta med oss från Fire-hypen, så är det att den representerar en längtan efter något annat. Ett långsammare liv med mer tid, mening och självbestämmande. Mindre materiellt överflöd, tillsammans med ekonomisk trygghet. Jag tror att många kan känna igen sig i det.

Hur kan vi lösa dessa problem kollektivt? Vem tjänar på att fler investerar på börsen?

Men istället för att dras med in i Fire-dimman bör vi fråga: 

Var kommer den ökade ekonomiska otryggheten ifrån? Varför känner vi en sådan brist på autonomi i våra jobb och liv? Hur kan vi lösa dessa problem kollektivt? Vem tjänar på att fler investerar på börsen? Vem gynnas av att vi fokuserar mer på individuella lösningar än på kollektiva?

Finanssektorn tjänar naturligtvis på att fler investerar sin inkomst istället för att spendera den. Samtidigt gynnar individuella lösningar politiker, som slipper ta ansvar för skenande mat- och bostadspriser, växande ekonomisk otrygghet och hushållens höga skuldsättning. Fire framstår onekligen som en bekväm lösning för dem i maktposition.

Men kvar står ett samhälle som behöver människor för att fungera. Sjuksköterskor, lärare och busschafförer. Arbetare. Visst kan de privilegierade spara sig till en form av ”ekonomiskt oberoende,” men ingen är oberoende av samhället. Kanske skulle vi kämpa för att alla människor i vårt samhälle ska få en bättre vardag, genom gammal hederlig klasskamp, istället för att de privilegierade ska kunna fly det?