Debatt: Felaktigt och oetiskt resonemang om migration

I debattartikeln "Miljöskäl talar för mer begränsad invandring"i SvD 16 mars, hävdar författarna att invandringen skall begränsas med hänsyn till miljön, men vi anser att deras resonemang är felaktiga och oetiska. Deras debattknep är att utgå ifrån ett scenario med mycket stor invandring – 200 000 personer per år tills Sverige får en befolkning på 35 Miljoner personer år 2100. De nämner att det skulle bli ont om plats, ont om rekreationsytor och praktiska problem med bostäder. Det finns ingen som förordar så stor invandring och givetvis skulle den leda till stora utmaningar. Mest ologiskt blir det när författarna diskuterar konsekvenserna för klimatet. Hela denna diskussion är ologisk och barock. Eventuella svårigheter att nå det lokala svenska målet för klimatutsläpp är absolut ingen orsak varken för eller emot invandring så artikeln är osaklig. Vad värre är, så finner vi att artikeln är oetisk eftersom författarna visar så litet intresse och medmänsklighet med dem som drabbas av katastrofer, är i behov av skydd och måste migrera.

Ja, populationstillväxt är ett problem i världen men Sverige kan inte isolera sig från den. Ja, miljön bör stå i fokus, och inte bara för miljöns skull, utan även för mänsklighetens, för vår egen hälsa och överlevnad. Dessa utmaningar behöver åtgärdas på olika nivåer – lokalt och globalt – eftersom det som händer i världen påverkar vårt land, och tvärtom.

Det finns flera frågor om invandring, befolkningstillväxt, och miljökonsekvenser som behöver diskuteras för att vi skall vi få en bättre bild av problematiken och hitta gemensamma lösningar till en hållbar utveckling. För att uppnå detta behöver vi också vidga våra perspektiv till utanför landets gränser. Fattiga människor och miljöflyktingar söker oftast ett sätt att undkomma de faror som miljökatastrofer och beväpnade konflikter innebär i de länder de lämnar. Den enda rimliga långsiktiga lösningen på den påtvingade migrationen är att bidra till förbättrade levnadsvillkor i de länder migranterna kommer ifrån.

Vi som bor i rikare länder bär en stor skuld till koldioxidutsläpp och dess konsekvenser som klimatförändringar. Vi konsumerar för mycket, vi slösar bort för mycket mat, vi kör bil för mycket och flyger för mycket. Vi förbrukar helt enkelt mer resurser än vad människor gör per capita i utvecklingsländer, och mycket mer än vad som är ekologiskt hållbart. Med vår konsumtionsnivå för alla människor skulle det behövas flera jordklot. Förhoppningsvis kan teknikutveckling och innovation minska en del av dessa problem på längre sikt. Men i dagsläget driver skillnader i utvecklingsnivå mellan rika och fattiga länder, särskilt i förening med de miljökatastrofer som vi orsakar fram migration. Många av de varor vi konsumerar har producerats i låglöneländer, där den lokala befolkningen får ta konsekvenserna av industriutsläpp, avfall, kemikalier, och avgaser, som vi här i Sverige till stor del slipper. Och en del av vårt avfall exporteras till andra länder – en giftig variant på kolonialism. Att utesluta invandring för att skydda Sverige och den svenska miljön kommer inte att avlägsna Sverige från den globala marknaden eller från de konsekvenser av vår konsumtion som vi bär ansvaret för.

Om man är bekymrad över urbanisering, kan man angripa det fenomenet på flera fronter, till exempel genom att se till att landsbygden är levande och har tillgång till arbete, hälsovård och skolor. Och man kan vända sig till stadsplanerare som ser till att bevara gröna områden som kan bidra till att skydda biologisk mångfald och folkhälsan i städerna.

Om man är rädd om miljön och vill undvika konsekvenser av konsumtion och utsläpp, finns det fog att lyfta blicken och se över våra ekonomiska system som leder till stora miljöproblem såsom klimatförändringar som kommer drabba oss alla. Vi behöver starka styrmedel för att komma tillrätta med dessa miljöproblem.

Om man är bekymrad över populationstillväxt i sig och ser det som en av de största orsakerna till miljöproblemen, borde vi tillämpa beprövade metoder som har en positiv inverkan på just det problemet, nämligen förbättrad utbildning, tillgång till preventivmedel och familjeplanering, och att stärka kvinnors roll i samhället – förbättrade livsvillkor för de fattiga som behöver det.

Om man är bekymrad över migration, behöver man se till att åtgärda orsakerna. Krig, sociala orättvisor, klimatförändringar, hungersnöd, jakt på rent vatten. Många av dessa problem är helt eller delvis orsakade av beslut som tas i rika länder, eller av aktörer med hemvist här. Vi bär tillsammans med andra rika länder, och med de rika klasserna i utvecklingsländerna, ett kollektivt ansvar för de globala hållbarhetsproblemen.

Bethanie Carney Almroth, docent i ekotoxikologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet

Thomas Backhaus, professor i miljövetenskap, Göteborgs universitet

Linda Andersson, biträdande forskare, Göteborgs universitet

Alexandre Antonelli, professor i biologisk mångfald vid Göteborgs universitet

Åsa Arrhenius, doktor i miljövetenskap, Göteborgs universitet

Frida Bok, doktorand, Göteborgs universitet

Jessica Coria, docent i nationalekonomi, Göteborgs universitet

Natàlia Corcoll Cornet, forskarassistent, miljövetenskap, Göteborgs universitet

Ingela Dahllöf, professor i ekotoxikologi, Göteborgs universitet

Håkan Eggert, docent i nationalekonomi, Göteborgs universitet

Martin Eriksson, doktor i miljövetenskap, Chalmers Tekniska Högskola

Susanne Eriksson, professor i ekofysiologi i marina djur, Göteborgs universitet

Lars Förlin, senior professor i ekotoxikologi, Göteborgs universitet

Julian Alberto Gallego Urrea, post doktor i akvatisk kemi, Göteborgs universitet

Lena Gipperth, professor i miljöjuridik, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

Mattias Hallqvist, professor i atmosfärskemi, Göteborgs universitet

Pedro Inostroza, doktor i ekotoxikologi, Göteborgs universitet

Sverker Jagers, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet

Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi, Göteborgs universitet

Therese Karlsson, doktorand i marina vetenskaper, Göteborgs universitet

Per Knutsson, doktor i humanekologi, Inst. för globala studier, Göteborgs universitet
Mats Lindegarth, professor i marina vetenskaper, Göteborgs universitet

Sebastian Linke, docent i globala studier, Göteborgs universitet

Per Moksnes, docent i marinekologi, Göteborgs universitet

Sverker Molander, professor i miljösystem och risk, Chalmers Tekniska Högskola

Anna-Carin Olin, professor, överläkare i arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska Universitetssjukhus

Jari Parkkonen, forskningsingenjör, Göteborgs universitet

Jan Pettersson, Föreståndare för Göteborgs luft- och klimatcentrum, Göteborgs universitet och Chalmers Tekniska Högskola

Dan Rosengren, docent i socialantropologi, Göteborgs universitet

Mattias Sandberg, biträdande lektor i kulturgeografi, Göteborgs universitet

Frances Sprei, forskarassistent i miljövetenskap och fysisk resursteori, Chalmers Tekniska Högskola

Sara Stendahl, professor i offentlig rätt, Göteborgs universitet

Marie Stenseke, professor i Kulturgeografi, Göteborgs Universitet

Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet

Daniel Slunge, doktor i miljövetenskap, Göteborgs universitet

Kristina Sundell, professor i djurfysiologi, Göteborgs universitet

Göran Wallin, lektor i miljövetenskap, koordinator för grundutbildning i naturvetenskaplig miljövetenskap vid Göteborgs universitet

Britt Wassmur, forskningsingenjör, Göteborgs universitet

Johan Woxenius, professor i industriell och finansiell ekonomi & logistik vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet

Anna Wåhlin, professor i oceanografi, Göteborgs Universitet

Sten-Åke Wängberg, professor i växtfysiologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet