Debatt: Felaktiga utgångspunkter om fisket i ETC

ETC har i två nummer låtit publicera artiklar om svenskt yrkesfiske. Det är i grunden bra men tyvärr bygger artiklarna till stor del på felaktiga sakuppgifter och utgångspunkter, skriver Anders Svensson, fiskeribloggare och vänsteraktivist. 

Artiklarna i ETC har fokuserat på att införandet av överförbara fiskerättigheter innebär en marknadsanpassning av fisket genom privatisering, som i sin tur medför utslagning av det kustnära fisket och en koncentration av ägandet på stor- och finanskapital. Det är att bortse från de problem som finns inom fisket och som måste lösas.

Den viktigaste frågeställningen och utgångspunkten för alla diskussioner om havet och havsmiljön inklusive fisket är hur vi kan bevara den biologiska mångfalden i havet. Hur vi ska göra för att fisken ska bli kvar. Tar vi detta som utgångspunkt när vi diskuterar fisket så kan vi snabbt konstatera att det största problemet är förekomsten av ett alltför kraftigt fiske på de flesta håll i världen och även till stor del i Europa. När det gäller Sverige handlar dessa problem i huvudsak om överkapacitet inom vissa fisken. Havs- och vattenmyndigheten har i en rapport visat att det finns 40 procent överkapacitet inom det svenska räkfisket, 10 procent inom kräftfisket (havskräfta), 40 procent inom fiskfisket i Västerhavet och nästan lika mycket i torskfisket i Östersjön. 

Konsekvensen är dålig lönsamhet och olagliga fiskemetoder. Detta är märkbart i framförallt räkfisket där olaglig uppgradering förekommer. Fiskeriföretagen och fiskebåtarna kastar ut mindre räkor till förmån för de större vilka kokas ombord och säljs för uppemot 10 gånger så mycket per kilo. 

I det storskaliga pelagiska fisket i Sverige fanns tidigare liknande problem med bristande lönsamhet och tveksamma metoder. Idag förekommer inget sådant inom detta fiske i Sverige och överkapaciteten är borta. Det pelagiska fisket är idag Sveriges mest miljövänliga och lönsamma fiske. Det framgår av den utvärdering som Havs- och vattenmyndigheten gjorde år 2014, fem år efter att individuella överförbara fiskerättigheter infördes.

Dessa överförbara fiskerättigheter har i det pelagiska fisket löst de viktigaste problemen när det gäller fiskets inverkan på havsmiljön: överfiske och överkapacitet. Ingen annan åtgärd har kunnat lösa dessa problem, dessutom utan utslagning av kapitalsvagt, småskaligt kustnära fiske.

När detta system infördes undantogs nämligen det småskaliga kustnära fisket som istället fick en egen kvot. Det innebär fritt fiske för de med tillstånd att bedriva kustnära fiske. 

Före införandet av dessa överförbara fiskerättigheter i det storskaliga pelagiska fisket år 2009, fanns det cirka 80 stora pelagiska fiskebåtar och 300 kustnära fiskebåtar som delvis ägnade sig åt pelagiskt fiske. Idag finns det bara 30 stora pelagiska fiskebåtar medan det fortfarande finns 300 mindre fiskebåtar som fiskar pelagiskt.

Eftersom dessa överförbara fiskerättigheter har visat sig vara den enda metod som har kunna lösa de viktigaste problemen inom fisket, bevarandet av den biologiska mångfalden inklusive fisken i havet är det helt nödvändigt att denna metod används där överkapacitet i fisket är grundproblemet. Det finns ingen anledning att genom ett fundamentalistiskt motstånd gentemot marknadslösningar förhindra den enda metod som visat sig fungera.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.