Utvidga SFI-undervisningen till att gälla EU-migranter och upplåt platser där de kan bo i stället för att avhysa dem, skriver Solidaritet för 17. 

För att få ett bättre liv söker sig EU-migranter till Sverige. De flesta är romer från Rumänien (men också Slovakien, Bulgarien och Ungern). Deras boenden i hemlandet saknar både vatten, toalett och elektricitet. Diskrimineringen är också svår att leva med. Och svår för oss att föreställa oss, verkar det som, eftersom EU-migranternas närvaro i stadsbilden skapar irritation.

Det här är problemet som verkligen syns. Det här är problemet som söker sig till offentliga platser. Migranterna tillhör en grupp som är kraftigt åsidosatta och utsatta för systematiskt hat. Sverige ska inte vara ännu en dörr som stängs. Många länder i Europa har hårdnat och högerextremismen sprider sig. Därför är det så viktigt att Sverige håller sig orubbliga när det gäller antirasism och människorätt. 

När politiker och lobbygrupper skapade sammanslutningen EU var argumentet att det handlade om gemenskap och frihet. I dag står det väldigt klart att gemenskapen inte rör alla. Rörelsefriheten gäller främst varor och tjänster.  

Att bekämpa fattiga människor kommer aldrig att lösa det riktiga problemet – fattigdomen. Det är tyvärr inte realistiskt att tro att Rumänien löser situationen inom den närmaste tiden. Både korruptionen och antiziganismen är för utbredd. I Rumänien lever ungefär två miljoner människor i kåkstäder. 

En av EU:s grundpelare är fri rörlighet. Därför har alla EU-länder ett ansvar för Europas fattigaste. Fattiga människor kommer alltid att söka sig till ett bättre liv. Det är en mänsklig drivkraft.

Vad kan vi då göra? Eftersom det är alla EU-länders ansvar kan vi på kommunnivå erbjuda hjälp på plats. Det sker också nu på flera håll i landet. Samtidigt bedrivs projekt som visar på möjligheten för hjälp till självhjälp i Rumänien. Projektet Hjärta till Hjärta i Linköping är ett exempel på detta.

Kommuner vill inte ha kåkstäder. För att slippa dyra kostnader för avhysningar kan kommunerna i stället anvisa migranterna till platser de kan vara och på så sätt få en tryggare tillvaro. Det handlar om att få värme, bra sanitära förhållanden och att kunna laga mat. Det finns ett enormt folkligt stöd och det ska tas tillvara ännu mer! I Göteborg har kyrkor upplåtit plats på sina parkeringar och fler kommuner följer efter med att exempelvis ordna arbete åt EU-migranterna.

I Stockholm bedriver föreningen Hem – Hemlösa EU-migranter – sedan ett halvår tillbaka svenskaundervisning varje vecka. Genom att lära sig svenska ökar möjligheterna att få jobb. Volontärer från flertalet stöd- och solidaritetsgrupper har gjort ett fantastiskt arbete det senaste året. Och det har utan tvivel gjort skillnad. Men ett volontärsystem riskerar att enskilda tröttas ut, därför behöver SFI utvidgas så att även EU-migranter kan ta del av den.

Om Sveriges kommuner ska följa de mänskliga rättigheterna kan ”problemet” inte lösas genom att människor bussas tillbaka till sina hemländer. I Europeiska Unionens lagstiftning står det att ”medborgarna och deras familjer fullt ut kan utöva sin rätt till fri rörlighet”. Där klargörs också att de mest utsatta befolkningsgrupperna ska ”skyddas samtidigt som rasism och främlingsfientlighet bekämpas.” Därför är det oacceptabelt att många kommuner bara sopar rent utanför sin egen dörr. Det går inte att städa bort människor. Det är fattigdomen som ska bekämpas – inte de fattiga.