Debatt: Farligt slutförvar vid Forsmark

Vi vet nämligen att det finns hög sannolikhet att det ansökta slutförvaret inte kommer bli långsiktigt strålsäkert. Kopparkapslarna som ska isolera det högradioaktiva avfallet från människa och miljö i hundratusentals år kommer troligen inte att hålla. Många kapslar kan börja läcka redan inom några hundra år, och de flesta kan haverera innan tusen år har gått.

Hur vet vi det? Det grundar sig i ny kunskap om kopparkorrosion i en syrgasfri slutförvarsmiljö som visar att kärnavfallsbolaget SKB:s teoretiska grund för hur kopparkorrosion sker i slutförvaret är felaktig. Detta vet också kärnavfallsbolaget. Ändå ändrar bolaget inte på sin syn om slutförvarsmetodens långsiktiga strålsäkerhet.

Och problemet tar tyvärr inte slut där. Att det råder en vetenskaplig kontrovers kring kärnavfallsbolagets slutförvarsmetod borde få varningsklockorna att ringa högt hos Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), den myndighet som ansvarar för den långsiktiga strålsäkerheten.

Men det verkar inte ringa några klockor hos SSM, åtminstone inte hos dess ledning. Myndigheten känner naturligtvis till att det kan finnas stora problem med slutförvarsansökan. Men vill vänta med att utreda dessa till efter regeringen eventuellt i ett senare skede ger tillstånd, och säger nu till domstolen att det finns förutsättningar för att slutförvaret kan bli strålsäkert.

Vi förstår inte hur frågan om slutförvaret verkligen kan bli långsiktigt strålsäkert är något att vänta med att klargöra.

Situationen påminner skrämmande mycket om Regalskeppet Vasa. När Vasa byggdes var hon avsedd att bli en symbol för Sveriges politiska och militära makt. Slutförvaret kan bli en symbol för världens första slutförvarslösning för använt kärnbränsle. Stora kostnader lades ner då. Stora kostnader läggs ner nu.

Trots att Vasa inte klarade ett vanligt stabilitetstest när hon låg vid kaj, tilläts hon ut på sjön. Och ja, skeppet sjönk. Och ja, många människor dog.

Det går naturligtvis inte att jämföra med vad konsekvenserna av ett slutförvarshaveri skulle bli. En Chernobyl- eller Fukushimazon runt Forsmark om tusen år. Eller mängder av förkortade liv och försämrad livskvalitet, om framtidens människor inte förstår riskerna med strålning lika bra som vi.

Strålsäkerhetsmyndighetens agerande anser vi inte är acceptabelt. Och dessutom rättligt tveksamt. Varför ska miljödomstolen och regeringen inte få klarhet i om slutförvaret verkligen kan bli säkert innan de ska ta beslut om tillstånd och tillåtlighet?

I dagsläget finns det dessutom en alternativ metod – slutförvaring i djupa borrhål. En slutförvarsmetod som vi tror kan bli miljömässigt säkrare, har mindre risker för intrång och sannolikt även blir billigare än kärnavfallsbolagets ansökta slutförvarsmetod.

Så nej. Ansökan ska inte ges tillstånd. I våra öron ringer varningsklockorna på högvarv. Under huvudförhandlingen som inleds den 5 september 2017 i Stockholm ska vi säkerställa att mark- och miljödomstolen tar del av vår oro och den kunskap den bygger på.

Fotnot: Mer information om slutförvarsansökan finns på MKG:s hemsida, www.mkg.se.