Viktigare än själva miljölagstiftningen är makten över naturresurserna, som Staffan Westerlund, professor i miljörätt vid Uppsala universitet, menade vid tiden EU-folkomröstningen. Det är ett resonemang som återigen är aktuellt.

EU:s inre marknad vilar på de fyra friheterna. Fri rörlighet av kapital gör att skogsmark används som spekulationsobjekt, vilket höjer markpriserna och därmed försämrar möjligheterna för seriösa skogsbrukare att få tillgång till mark. Fri rörlighet av varor säkerställer att svensk skogsindustri fritt kan importera virke och därigenom sänka virkespriserna för enskilda skogsbrukare. På så sätt blir det svårt att driva skogsbruk på mindre skala inriktat på kvalitet.

Frågan om EU:s skogsstrategi handlar alltså om en maktförskjutning till en institution som i sina grundlagar underminerar samma hållbara skogsbruk som den säger sig förespråka. EU:s ökande makt över skogen är en fråga som NOrdBruk arbetat med och varnat för i fem års tid.

Frågan om bestämmanderätt sträcker sig långt utanför Sverige. Om vi vill förvalta våra naturresurser på ett sätt som är hållbart och i enlighet med demokrati så ska andra länder kunna göra detsamma, utan svensk inblandning.

I Litauen finns betydande oro för utländska, främst svenska, markuppköp. Dels på grund av de negativa konsekvenser för miljön som en industrialisering av skogsbruket innebär. Dels på grund av de utarmande demokratiska och socioekonomiska konsekvenserna. Det ökande svenska skogsägandet innebär att makten över naturresurserna, liksom vinster och skatter, försvinner ut ur landet. I många fall exporteras virket dessutom till Sverige, vilket gör att även mervärdesproduktionen utlokaliseras.

En begränsning på 1500 hektar för nya förvärv på skogsmark av företag och privatpersoner antogs av Litauens parlament i juli 2019. Kort därpå kontaktade svenska ambassaden Litauens president Gitanas Nausėda för att “förmedla svenska investerares oro”. Presidenten försökte då att använda sitt veto för att stoppa lagen, men parlamentet avvisade vetot med 90 röster mot 8.

Historien slutar dock inte där. I september 2020 begärde EU-kommissionens miljöministern förklaring till den nya lagen. EU-kommissionen hotar nu Litauens nya lag då den bryter mot EU:s grundfördrag om fri rörlighet av kapital. I den litauiska debatten ställdes frågan: Har Sverige eller något annat EU-land pressat kommissionen till att blanda sig i?

Ojämna maktförhållanden finns både inom och mellan nationer. Sedan baggböleriperioden, cirka 1850–1906, äger privata bolag 25 procent av vår produktiva skogsmark. Den siffran är betydligt högre i Norrlands inland – ett område som är oerhört rikt på naturresurser men som utarmas på skatter och vinster och därmed skapas underskott i välfärdssystemet.

Det är inte bara mönstret från baggböleriet som idag upprepas, dessutom är aktörerna i flera fall desamma. Detta är avgörande då de vinster som bolagen kunnat skörda de senaste 150 åren kan användas för att öka både sina ägor och sitt inflytande – i Sverige och i EU.

Exemplet från Litauen visar både EU:s och svenska statens roll i skogsfrågan.