Debatt: Exploatering av alunskiffer – en tickande miljöbomb

Prospekteringsföretag köar för att få utvinna uran, metaller, olja och gas ur Sveriges alunskiffrar – en verksamhet med konstaterat allvarliga miljökonsekvenser. I Sverige sker ingen sådan utvinning i dag, men ett sjuttiotal undersökningstillstånd är beviljade från Skåne i söder till Västerbotten i norr. Den riksdag som styr Sverige efter höstens val måste åstadkomma en minerallag som prioriterar långsiktig hållbarhet framför kortsiktiga vinster, skriver flera debattörer.

Den pågående krisen i Ukraina har bidragit till en intensifierad diskussion om hur Europa ska göra sig mindre beroende av främst gas, men även olja och uran, från Ryssland. Storskalig utvinning av fossil skiffergas i USA har på bara något år ritat om den energipolitiska världskartan, vilket har fått några av EU:s politiker att fundera på om ”undret” kan upprepas här. Europas gastillgångar är dock mer svårtillgängliga än de amerikanska och för Sveriges del har en ny rapport från SGU slagit fast att våra gastillgångar inte kan utvinnas med den amerikanska metoden.

Men vi har alla skäl att vara på vår vakt ändå. Omvärldens ögon har under många år riktats mot de alunskiffrar som utgör berggrund i stora delar av Skåne, Västra Götaland, Östergötland, Örebro län, Jämtland, Västerbotten samt på Öland och Gotland. Här finns i dag ett sjuttiotal beviljade undersökningstillstånd, från Mörbylånga i söder till Dorotea i norr. Störst är intresset för uran, men även metaller, olja och gas finns med på prospekteringsföretagens önskelista.
Faktum är att alunskiffern innehåller många åtråvärda ämnen, men i så låga koncentrationer att utvinning kräver enorma ingrepp. Det innebär stora och irreparabla skador i landskapet som består för oöverskådlig framtid. Alunskiffern finns under våra bördigaste jordbruksmarker, därför omöjliggör brytning värdefull livsmedelsproduktion för många generationer framåt. Giftiga tungmetaller och radioaktiva ämnen frigörs; historiska erfarenheter i Sverige – och helt aktuella erfarenheter från Finland – visar att risken för förorenade grund- och ytvattendrag är överhängande.

28 kommuner som berörs eller hotas har satt ner foten och kräver ett kommunalt veto mot prospektering av alunskiffer. De nöjer sig inte med nuvarande veto mot brytning av uran, dels eftersom alunskiffer innehåller andra ämnen som kan vara brytvärda, dels eftersom redan prospekteringen lägger en död hand över annan utveckling i kommunen.
Naturskyddsföreningen och LRF vill ha ett förbud mot både prospektering och brytning av alunskiffer. Organisationerna vill också ta bort de särskilda fördelar gruvbolag har i prövningarna jämfört med andra industriella verksamheter och att tillståndsgivningen flyttas från minerallagen till miljöbalken.

Vid ett seminarium under Almedalsveckan diskuterade vi frågan tillsammans med gruvnäringen och företrädare för såväl regeringen som den rödgröna oppositionen. Vårt budskap är att det behövs ett nationellt uppvaknande.
Den riksdagsmajoritet som styr Sverige efter höstens val måste stifta lagar som sätter rimliga gränser för exploatörernas framfart. Kortsiktiga vinstintressen och arbetstillfällen i några år får inte gå före klimathänsyn, långsiktig livsmedelsförsörjning och kommande generationers rätt till en giftfri miljö!

Johanna Sandahl
ordförande Naturskyddsföreningen
Helena Jonsson
förbundsordförande LRF
Olle Holmstrand
professor emeritus
i hydrogeologisk miljöteknik
Carl Piper
jordbrukare och initiativtagare till ”kommunuppropet”
Kommunstyrelsens ordförande i följande kommuner:
AnnSofie Andersson (S)
Östersund
Karin Paulsson (S)
Berg
Maria Söderberg (C)
Krokom
Leif Nord (M)
Åre
Lisbeth Lennartsson (C)
Borgholm
Ulf Eriksson (C)
Falköping
Magnus Björkman (M)
Tomelilla
Kristina Bendz (M)
Ystad
Andreas Svahn (S)
Hallsberg