Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: EU:s asylpolitik en inhuman hinderbana

Dagens ETC

En asylansökan börjar med flykt, vilket är en svår och farlig process. För den som vill ta sig till EU saknas i princip lagliga vägar, vilket får fruktansvärda konsekvenser, skriver en företrädare för Asylrätt 2014.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

En asylansökan börjar med flykt, vilket är en svår och farlig process. Majoriteten av alla som flyr sina hem kommer aldrig i närheten av Europa. För den som vill ta sig till EU saknas i princip lagliga vägar, vilket får fruktansvärda konsekvenser, skriver en företrädare för Asylrätt 2014.

Sedan år 2000 har över 23 000 personer omkommit vid EU:s yttre gränser. Med Dublinförordningens regelverk är asylprocessen, för de som mot alla odds lyckas ta sig in i EU, dessutom ett grymt lotteri då det gäller att ha turen att få sin ansökan prövad i rätt land. Ett av kampanjen Asylrätt 2014:s fyra krav handlar om att Dublinförordningen bör avskaffas. Här förklarar vi närmare varför.

De flesta som flyr till Europa kommer till någon av de södra medlemsstaterna där situationen för flyktingar är ohållbar. På grund av inhumana boendeförhållanden på gatan eller i tältläger, svårigheter att få arbete, polisbrutalitet samt bristande rättssäkerhet i asylprövningar tvingas många fly en andra gång. Dublinförordningen innebär dock att människor inte får välja själva vart de vill söka asyl. Ansökan måste göras i det EU-land där personen haft sin första myndighetskontakt. Principen om första land gör att många flyktingar återsänds från Sverige till länderna vid EU:s yttre gränser, vilka har extremt restriktiva asyllagstiftningar och där långt ifrån alla ens får sina fall prövade.

Dublinförordningen är baserad på det falska antagandet att asylärenden behandlas på ett likvärdigt sätt oberoende av vilket EU-land ansökan görs i. I praktiken skiljer sig dock både lagstiftning och den praktiska behandlingen av asylsökande stort från land till land. Detta gör att asylsökande i verkligheten riskerar att avvisas från ett land medan asyl med stor sannolikhet skulle ha beviljats i ett annat. Systemet får således förödande konsekvenser för enskilda personer som är i behov av skydd.

Flera människorättsorganisationer uppmanar EU:s medlemsländer att inte överföra asylsökande till Bulgarien eller Italien då de riskerar att behandlas både omänskligt och förnedrande. Flera andra EU-länder har redan stoppat alla överföringar. Sverige fortsätter trots skarp kritik att skicka tillbaka människor till dessa länder. Detta är oacceptabelt!

Sedan 2013 ska flyktingar från Syrien garanteras permanent uppehållstillstånd i Sverige. Att få skydd från brinnande inbördeskrig tycks dock inte gälla de som på vägen hit lämnat spår i ett annat EU-land. Trots vetskapen om att asyl knappast beviljas i Italien utvisar Sverige fortfarande syriska flyktingar dit, vilket i princip är samma sak som att förvisa människor till det krig eller den förföljelse de från början flytt från.

Dublinförordningens regler bidrar till att flyktingars säkerhet samt den okränkbara rätten till asyl inte kan garanteras. Kampanjen Asylrätt 2014 vill se en europeisk asylpolitik som tillåter att flyktingar själva väljer i vilket land de vill söka asyl. Vi driver därför kravet att Sverige omedelbart upphör med alla överföringar enligt Dublinförordningen genom förordningens undantagsklausul. Vi kräver även att den svenska regeringen och Sveriges EU-parlamentariker ska verka för att Dublinförordningen avskaffas.

Många av de partier som ställer upp i Europaparlamentsvalet den 25 maj i år talar om att de är för en human flyktingpolitik. I ett Europa där det varje dag blir svårare för människor att få sin rätt till skydd tillgodosedd är det svårt att ta dessa ord på allvar.

Asylrätt 2014 uppmanar därför partierna att ta ställning mot den orättvisa princip Dublinförordningen innebär!