Debatt: EU ska inte bli en militärallians

När EU bildades var Europa delat i öst och väst och med två världskrig i färskt minne. Med erfarenheterna kom en beslutsamhet att grannar aldrig mer skulle ta till vapen utan klara av att lösa sina konflikter genom fredlig samverkan i stället. Samtidigt som länderna enades för att hålla kriget stången, insåg man vikten av att hålla samarbetet civilt, inte militärt. 

Sedan dess har visserligen vissa uppgifter tillkommit. EU har den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken där försvarsdelar ingår, men den är i stort begränsad till de så kallade Petersbergsuppgifterna som består av olika fredsrelaterade och humanitära uppgifter. Vad gäller det territoriella försvaret av Europa har dock väldigt lite förändrats. Medlemsländerna hanterar alltjämt det territoriella, medan EU har ansvar för det civila. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Trots det lever drömmen om en europeisk superstat vidare i Bryssels korridorer. Federalister ser utvecklingen av en EU-armé och en EU-styrd försvarspolitik som en logisk utveckling jämte en gemensam valuta och marknad. Hittills har de hindrats av stater som Sverige och Storbritannien som alltid tydligt värnat rätten att själva besluta om försvarsfrågor. Men med Brexit-omröstningen och en amerikansk president som ifrågasätter försvarsgarantier till Natoallierade vädrar de nu morgonluft.

EU-kommissionen lanserade i förra veckan tre förslag om ökade EU-ambitioner på försvarsområdet: ett diskussionsunderlag kring EU:s framtida försvar, en ny EU-fond för försvarstöd till medlemsländerna och ett program för investeringsstöd till vapenindustrin. 

Att kommissionen öppnar för förnyelse och utveckling av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är väntat, men som gröna vill vi att EU:s säkerhetspolitik ska utvecklas som fredsprojekt – inte gå mot den militarisering som kommissionen föreställer sig. 

Vi gröna har starka invändningar mot de tre förslag som kommissionen presenterat, och vi föreslår i stället tre alternativ: 

1) Utveckla EU som fredsprojekt – inte en militärallians. I de scenarier som kommissionen målar upp i diskussionsunderlaget ligger förslaget om att gradvis förvandla EU till en militärallians. I stället för att förvandla EU till ett Nato 2.0 vill vi gröna öka samarbetet kring de civila uppgifter som Lissabonfördraget redan slår fast att EU ska syssla med, som till exempel krisberedskap, konfliktförebyggande, medling och fredsinsatser. 

2) Effektivisera det militära i stället för att ta från det civila. EU:s länder spenderar varje år redan över 200 miljarder euro på försvar, mest i hela världen efter USA. Problemet är alltså inte att det saknas pengar, utan vad vi får för operativ förmåga för dem. Att som kommissionen föreslår militarisera EU-budgeten genom att skapa en europeisk försvarsfond är inte bara onödigt, det är fel väg eftersom pengarna skulle tas från civila utgiftsområden som bistånd eller humanitära fredsinsatser. 

Ett sätt att effektivisera försvaret är i stället att öka samarbetet kring utveckling och produktion av försvarsmateriel. Kommissionen uppskattar själva att det skulle kunna spara uppemot 100 miljarder euro varje år – alltså nästan 20 gånger de 5,5 miljarder per år som kommissionen föreslår till försvarsfonden.   

3) Modernisera vapenindustrin i stället för att kasta pengar på dem. 

Idén som kommissionen presenterar om ett stödprogram för EU:s vapenindustri, en bransch som redan i dag kännetecknas av översubventionering, överkapacitet, korruption och ljusskygga vapenaffärer med diktaturer och andra tveksamma köpare, leder helt fel.

Vi gröna vill gå åt rakt motsatt håll. I stället för att ge fler subventioner till vapenindustrin borde vi slopa dem och modernisera branschen med en samordnad förvarsmarknad som präglas av öppen konkurrens och effektivitet. Det finns ingen anledning att vi ska ha 15 europeiska tillverkare av bandvagnar när det som länderna efterfrågar är interoperabilitet med varandras system. 

Vi gröna kommer att stå fast vid vår övertygelse att EU ska förbli ett fredsprojekt och inte en militärallians. Det gynnar inte bara freden i Europa, utan också världsfreden.