Debatt: EU:s nya migrationspolitik saknar både lösningar och medmänsklighet

Den 3 oktober 2013 fattar ett fartyg eld och sjunker strax utanför den italienska ön Lampedusa. Minst 368 av passagerarna dör, en majoritet av dem på flykt från Eritrea. Åtta dagar senare sjunker ett andra fartyg på väg mot Europa, med hundratals människor från Syrien ombord. 

Fotografierna på de avlidnas kistor chockar världen–- och EU:s samvete. Aldrig igen, sa man då. Men sedan 2015 har fler än 25 000 människor dött eller försvunnit på Medelhavet. 

Officiellt har ”att stoppa döden på Medelhavet” länge varit ett av de huvudsakliga målen för EU:s migrationspolitik. I takt med att det blivit allt svårare att nå politiska överenskommelser kring hur ansvaret för asylmottagandet ska fördelas har dock åtgärderna, i allt större utsträckning, kommit att fokusera på att externalisera migrationspolitiken och öka återvändandet av personer som redan befinner sig på EU:s mark. 

Det har inte fungerat. EU:s samarbetsavtal med bland annat Libyen, Tunisien och Turkiet har istället bidragit till att människor på flykt tvingas ta ännu farligare flyktvägar. Vid EU:s gränser placeras människor i flyktingläger och försätts i limbo, ofta i flera år, när ansvaret för att behandla asylansökningar inte fördelas jämbördigt mellan medlemsländerna och återvändandebeslut inte kan verkställas.  

Det är på många vis förödande. 

Trots detta bygger den nya migrationspakten på samma idéer. Det är på många vis förödande. Förstalandsprincipen, som innebär att landet som en asylsökande först anländer till ska behandla asylansökan, blir kvar. Förslaget innehåller därtill ingen obligatorisk mekanism för att omfördela ansvaret för asylansökningar mellan medlemsländerna. Det borgar för en ohållbar situation för myndigheterna i länderna vid EU:s yttre gränser. 

Nya gränsförfaranden ska införas, där en asylansökan ska kunna avvisas eller snabbehandlas under tolv veckor, med begränsade möjligheter att överklaga ett beslut. Det ökar risken för att människor som sannolikt skulle ha rätt till asyl i många fall, till exempel hbtqi-personer och oppositionella, inte får det skydd som de har rätt till. Dessutom ska barn så små som sex år bland annat tvingas lämna fingeravtryck och som regel inte undantas från gränsförfarandet, vilket ofrånkomligen kommer att innebära kränkningar av barns mänskliga rättigheter. 

Med en sådan politik blir överfulla flyktingläger vid EU:s gränser ett ofrånkomligt faktum. Människor, inklusive barn, kommer systematiskt att placeras i förvar. Asylrätten kommer att urholkas och rättssäkerheten i asylprocessen åsidosättas. Det oproportionerliga ansvar som idag faller på länderna i södra Europa kvarstår.

Det kan inte uttryckas på annat vis än att Ylva Johanssons lagstiftningspaket är ett grovt misslyckande. På många sätt försämras befintlig lagstiftning och lidandet vid EU:s gränser riskerar att öka. 

Miljöpartiet kan inte ställa sig bakom en sådan politik. Det handlar om våra grundläggande, liberala värderingar och internationell solidaritet. Men det handlar också om att ta ansvar för ett fungerande EU-samarbete på asylområdet, och att stå upp för efterlevnaden av internationella konventioner. Vi vet, precis som människorättsjurister och -organisationer, att den presenterade lagstiftningen inte kommer att fungera. Förlorarna är såväl EU:s medborgare som människor på flykt från krig och terror. 

Vi vet att en annan politik hade varit möjlig. En politik som värnar asylsökandes rättigheter och minskar dödstalen, och som samtidigt säkerställer ett effektivt mottagande, stärker integrationen och skapar ordning och reda i asylpolitiken. 

Därför kommer vi fortsatt arbeta för en migrationspolitik som:

• Säkerställer effektiva och rättssäkra asylprocesser. 

• Skapar incitament för att motverka irreguljära förflyttningar inom EU.

• Skapar fler lagliga och säkra vägar till EU för att motverka människosmuggling. 

• Ökar insatserna för att rädda liv och förbjuder kriminalisering av hjälpinsatser till havs.  

• Säkerställer att alla EU-länder tar ett gemensamt ansvar för mottagandet.

• Ställer krav på att EU:s avtal med ursprungs- och transitländer respekterar mänskliga rättigheter. 

Miljöpartiet kommer att rösta emot migrationspakten i EU-parlamentet. Andra partier kommer att påstå att vi är naiva. Det är precis tvärtom. Att tro att pakten skulle föra med sig långsiktiga lösningar på de problem som vi står inför är oerhört naivt och djupt ansvarslöst. Den kommer inte att bli den nystart för europeisk asylpolitik som vi så desperat behöver. Genom att rösta nej tar vi därför ansvar för både EU:s, migrationspolitikens och asylrättens framtid.