Debatt: EU måste göra katalanska till officiellt språk

”Språket är ett lands själ och förtjänar mycket uppmärksamhet”, sa en gång den katalanska författarinnan Mercè Rodoreda. Hon sa det med all aktning för det katalanska språket, grundpelare i vårt land Katalonien, och som ger oss en ryggrad och förenar oss. Ett språk som definierar oss som européer, precis som alla andra romanska språk. Ett tusenårigt språk som bidrar till att berika Europas kulturella och språkliga mångfald och som är långt ifrån ett minoritetsspråk, det har bibehållen vitalitet och är ett av de 15 mest talade officiella språken i kontinenten. 

Katalanska, som alla språk, förtjänar mycket uppmärksamhet. För Kataloniens regering är det en absolut prioritet att försvara, främja och arbeta för en fullständig normalisering av språket. Det är därför vi i flera år har krävt det som Europeiska unionens råd för allmänna frågor nu kommer att diskutera den 19 september: att det katalanska språket också ska bli ett officiellt språk i den Europeiska unionen, ett beslut som de 27 medlemsländerna måste fatta enhälligt. 

För Europa och för det katalanska samhället är detta ett utmärkt tillfälle att rätta till den allvarliga historiska anomalin, det vill säga det faktum att miljontals europeiska medborgare fortfarande lever med att än inte ha sina språkliga rättigheter garanterade gällande jämlikhet,. 

Från Katalonien är vi medvetna om att denna möjlighet kan ses med misstro från vissa delar av Europa. Men vi katalaner kräver ingen fördelaktig behandling, bara språklig jämlikhet. Vi är Europa och vi tror på Europa. Och vi ber bara om att få tala med Europa som nästan alla europeiska medborgare gör, på vårt språk. 

I Katalonien har vi i århundraden fått utstå effekterna av en exkluderande spansk nationalism, som har använt statens alla instrument för att åsidosätta de andra historiska språken. Under Francos diktatur förbjöds och förföljdes det katalanska språket, som ytterligare ett förtryckande verktyg mot det som var annorlunda. 

Det finns fortfarande idag vissa spanska partier som försöker förhindra en fullständig normalisering av våra språk. Det är samma attityd – i motsats till jämlikhet, flerspråkighet och mångfald – som har skapat så många konflikter i både den spanska staten och i övriga Europa, och som avlägsnar sig från de värderingar som den Europeiska unionen representerar. Från Katalonien, och med Europa, vill vi förhindra att dessa exkluderande attityder ska få råda. 

Vissa röster har påstått ekonomiska svårigheter med erkännandet av nya språk. Vi tolkar att försvaret av medborgarnas rättigheter inte borde vara beroende av någon ekonomisk diskussion, men låt oss oavsett påminna att institutionernas årliga utgifter för översättningar endast representerar 0,2 procent av den europeiska gemenskapens budget och att ny teknik avsevärt kan komma att minska dessa kostnader under de kommande åren. Dessutom står Kataloniens regering till de europeiska institutionernas förfogande för att utforska olika mekanismer för att övervinna alla hinder. 

Andra röster menar att en gräns måste sättas för antagandet av nya officiella språk. Det är ett diskutabelt argument, men man måste ta med i beräkningen att förutsättningen för att komma in i EU:s officiella språkklubb är att språket är officiellt i någon medlemsstat i unionen. Det finns bara fem språk i Europa för tillfället som ännu inte är officiella i unionen trots att de är officiella i sin medlemsstat. Katalanska är ett av dessa, fullständigt officiellt i flera territorier i den spanska staten och med många fler talare än ett stort antal språk som redan är officiella i de europeiska institutionerna.

Slutligen vet vi att det finns misstankar grundade i den felaktiga uppfattningen att detta är en tillfällig begäran från den spanska regeringen, som för närvarande är ordförande i rådet, i en tid av politisk komplexitet i Spanien, efter ett allmänt val och i förhandlingar om en ny regering. Detta kunde inte vara längre bort från sanningen. 

Begäran om att katalanska ska vara ett officiellt språk i de europeiska institutionerna är ett åtagande från den spanska statens regering som antogs för över ett år sedan i förhandlingarna mellan regeringarna i Spanien och Katalonien, för att lösa suveränitetskonflikten mellan de båda parterna. Men kravet på att kunna tala vårt språk i Europa har funnits sedan långt tillbaka, det bygger på det katalanska samhällets djupa europeiska kallelse och erkänns i vår stadga för självstyre.

Den 19 september kommer det Europeiska unionens råd för allmänna frågor inte att diskutera omval av Pedro Sánchez som president för den spanska regeringen. Rådet har inte sådan befogenhet. Man ska debattera erkännande av tio miljoner europeiska medborgares språkliga rättigheter. Och detta måste vara det enda fokus som styr rådets beslut. På spel står här EU:s engagemang för frihet, jämlikhet och flerspråkighet och det motto som knyter oss samman, förenade i mångfald.

Vi katalaner gör inte anspråk på att vara något undantag i Europa. Vi kräver att få upphöra att vara det.