Debatt: EU är högerns union

De borde väl rimligen ha tagits ur denna villfarelse efter den senaste uppgörelsen mellan EU och Grekland. Där har EU:s högerkrafter tvingat den grekiska regeringen och det grekiska folket till i det närmaste villkorslös kapitulation.

Det är definitivt ingen vänsterpolitik som nu tvingas på Grekland. Det handlar bl.a. om stora nedskärningar i välfärdssystemen, höjd pensionsålder, privatiseringar och utförsäljningar av hamnar och flygplatser, uppluckring av arbetsrätt och fackliga konfliktåtgärder.

Detta är samma nyliberala högerpolitik som Grekland utsatts för de senaste fem-sex åren och som lett till att landet nu står på ruinens brant med 25 % minskad tillväxt sedan 2010 och med nästan 30 % arbetslöshet.

Greklands folk var grundligt trötta på denna politik och röstade därför fram en vänsterregering vid valen i januari. Därför röstade grekerna också fram ett kraftigt nej den 5 juli i en folkomröstning till liknande krav från EU-kommissionen, IMF (Internationella valutafonden) och ECB (Europeiska centralbanken).

Efter detta hade man kanske väntat sig en större kompromissvilja från EU-topparna i Bryssel och Berlin. Men istället kom man med ännu hårdare krav – nu gällde det att statuera exempel mot allt som kunde likna folkligt inflytande och jämlik vänsterpolitik. Den grekiska regeringen och det grekiska folket skulle förödmjukas rejält för att den hade haft fräckheten att rösta nej till EU:s ”generösa” förslag.

Det nya avtalet kan mest liknas vid en kapitulation efter ett militärt nederlag och där segrarmakterna dikterar en lång rad förödmjukande fredsvillkor – ett slags grekiskt ”Versaille-fördrag” i modern tappning. Versaille-fördraget efter första världskriget gav dock aldrig någon varaktig fred i Europa – det nya greklandsavtalet lär nog inte heller göra slut på den grekiska krisen.

”Galenskap” kallar nobelpristagaren Paul Krugman EU:s krav. Men en och annan drömmare om EU och ”ett rött Europa” lär väl äntligen vakna…