Debatt: Ett riktigt dråpslag för svenskt djurskydd

Den 29 augusti lämnade regeringens utredare Elisabeth Nilsson sitt betänkande för utredningen om ökad konkurrenskraft till landsbygdsminister Peter Kullgren (KD). Många av de åtgärder som föreslås skulle försämra det svenska djurskyddet avsevärt och innebära ett paradigmskifte på området. 

När jag valdes till riksordförande för Djurens rätt 2019 så trodde jag aldrig att jag skulle behöva försvara kors rätt att komma ut och beta. Men bara några år senare är vi här. Kor kan alltså inom kort stängas in året om. När jag i somras träffade en kollega från Storbritannien häpnade hon över att det ens diskuterades: “I Sverige? Ni som har så gott anseende i de här frågorna.” 

Om regeringen väljer att gå vidare med de här förslagen påbörjas en allvarlig nedmontering av svenskt djurskydd som vi inte sett motsvarighet till i modern tid. Jag hoppas verkligen att alla de riksdagspartier och andra makthavare som bryr sig om ett starkt svenskt djurskydd nu reagerar kraftigt och sätter ner foten. 

Inför såväl riksdagsvalet samt EU-valet talade såväl partierna samt deras företrädare från höger till vänster varmt om det svenska djurskyddet. Sverige skulle inspirera fler länder att följa i våra fotspår. Nu är tonen en annan. Att det svenska beteskravet, som alltså är unikt i världen, ses som något negativt och hämmande är för mig obegripligt. 

Det är verkligen anmärkningsvärt att utredare Elisabeth Nilsson klandrar det svenska djurskyddet för att antalet mjölkbönder har minskat. För samtidigt som småföretagen minskat så har antalet mjölkfabriker ökat, både i antal och storlek. Enligt statistik från Jordbruksverket hade ett genomsnittligt mjölkföretag i Sverige 37 kor år 2002. Numera lever var tredje mjölkko i besättningar med fler än 200 individer. Om man på allvar vill stötta ett hållbart och småskaligt jordbruk är det de industriella djurfabrikerna som ska monteras ned, inte svenskt djurskydd. 

Begränsa de industriella djurfabrikernas framfart och satsa på inhemsk produktion av hållbara grödor. 

Den röda tråden i utredningens förslag är försämringar av djurskyddet för att öka konkurrenskraften. Att gömma dessa förändringar bakom förskönade formuleringar är inte bara oärligt mot svenska folket, utan visar också på vetskap om att förslagen är kontroversiella. Att exempelvis, som Elisabeth Nilsson, beskriva det som att “utveckla djurskyddsföreskrifterna” när man i själva verket öppnar för att skrota vissa djurskyddsregler, är allvarligt. 

Undersökning efter undersökning visar att djurvälfärd är viktigt för svenska folket och att särskilt krav om utevistelse sticker ut. Det är ett allvarligt dråpslag att det svenska djurskyddet inte längre duger som självändamål för regeringen, utan främst ses som ett mervärde för konkurrenskraft.  

På en sak är vi dock överens med utredaren. Sverige behöver en hållbar livsmedelsproduktion och vi behöver tänka nytt. Hur en smart och långsiktig omställning ser ut har vi dock olika uppfattning om. Istället för att stänga in djur och montera ned djurskyddet behöver vi stärka djurvälfärden, begränsa de industriella djurfabrikernas framfart och satsa på inhemsk produktion av hållbara grödor.