Debatt: Ett korthus av lögner

Över hela vår del av världen är trenden tydlig. Det lönar sig inte för högerpartier att bara älta invandring längre. Men tecken tyder också på att Ulf Kristersson (M) kommer att vara den siste högerpolitikern som inser detta. Som en förlorare i ett pyramidspel kommer han att vägra inse när det är över. Att det är riktig politik som gäller igen.

Till och med inom det privatiseringsortodoxa Centern vaknar nu en debatt om verkligen Sverige ska vara det enda landet i världen där man får ta ut obegränsad vinst ut skattefinansierad skola. En ojämlik skola som föder utanförskap och hopplöshet.

Kanske kommer man snart förstå att det finns ett starkt samband mellan en nedmonterad välfärd och ökande klyftor och utanförskap.
För det är inte skattepengar i riskkapitalisternas fickor som är det riktigt stora problemet med vinstdrivande skolor och andra välfärdstjänster. Hur förargelseväckande det än är. Det är de ökande klyftorna och sänkta kvaliteten i en privatiserad välfärd som är det stora problemet. Om vården hade blivit bättre för alla till samma pris så hade nog många kunnat se mellan fingrarna med att någon blev rik på skattepengar. Men klyftor fräter hål på samhället och dessa förlorade värden är oöverskådliga.

Det är naturligtvis tusen gånger värre om skolan är samhällsskadlig än om Jan Emanuel har råd med en Bentley.

Endast de blåbruna vägrar släppa sargen. De har bestämt sig. De tänker låtsas att det är 2015 och att Sverige fortfarande har en stor invandring. För annars kan inte brottslighet vara en stor valfråga med två tydliga sidor till synes för och emot. De måste låtsas att det finns politiska motsättningar om att fundamentalistisk islamism är odemokratisk och därmed inte hör hemma i Sverige. Prata dygnet runt om att det inte pratas om invandring. Låtsas att inte alla är emot hedersvåld och hederskultur och barnäktenskap. Låsas att de rödgröna förnekar brottsligheten eller att de med utrikes bakgrund är överrepresenterade i den. De måste annars blir de onödiga.
Undrar vem som egentligen sörjer brotten mest? Och vilka som tvärtom gnuggar händer när de ökar? Vilka saknar förståelse för vad som verkligen kan lösa problemen i grunden? Ett parti som gjort sig beroende av hög brottslighet lär inte bli bra på att sänka den. Särskilt inte som deras högerpolitik förvärrar de underliggande orsakerna för brottlsighet. Men begrepp som ”underliggande orsaker” står inte högt i kurs bland de blåbruna. Underliggande orsaker betyder bara besvär. Något de hånar. Alltså kan de skriva till vetenskapsförakt i sina CV.

Vad Sverige behöver nu är en politik för minskade klyftor och en ny optimism. Sverige behöver mer solidaritet igen. Alltså raka motsatsen till vad de blåbruna försöker sälja på oss. På så vis är Ulf Kristersson förlorare både om vi pratar politik och när vi pratar deras agenda. För populister har inga lösningar på några problem. De vill bara tjäna på problem. Det borde inte en enda människa gå på. Man inser det i Europa, man inser det i USA.
Redan detta att den blåbruna oppositionen gör sig onödig är faktiskt ett demokratiproblem. Det behövs en relevant opposition. Ett exempel på när Ulf Kristersson gjort nytta i opposition är när han kritiserat regeringens pandemihantering. Pandemin ledde ju till en tillfällig tillnyktring. Men ett få göra nytta verkar inte ha gett någon mersmak för Ulf Kristersson. Han tror inte att sådant kan vinna några val åt högern längre.

Så lite tror alltså Ulf Kristersson själv på sin politik att han inte vill prata om den. Alltså traditionell högervänsterpolitik. Tydligen har också han förstått att mer av samma högerpolitik som alliansregeringen så framgångsrikt genomförde tvärtom är direkt skadlig för våra utanförskapsområden. Just de samma områden som han valt ut åt sig till att vinna valet med. Fast han borde veta att det är just hans ökande klyftor som bär ansvaret för förortens problem.

Men en desillusionerad politiker orkar inte tänka proaktivt och visionärt. Bara reaktionärt och repressivt. Han vet nog att det inte handlar om brottslingarnas gener så som Jimmie Åkessons parti faktiskt tror. SD som hatade invandring även för 30 år sedan när den var närmast icke existerande. Som kallade det massinvandring när den var ett par promille. Som skulle tycka att invandringen var viktigaste frågan även om vi bara hade hundra invandrare.

Kanske är Kristersson rädd för riktig politik av ett annat skäl också inser jag nu. Varje gång man pratar riktig politik ser ju hans nya kompis Åkesson ut som en fågelholk. Han skulle ju inte kunna prata riktig politik utan att blanda in invandring ens om han vill. Inte vill Kristersson utsätta sig för att stå där jämte Åkesson och skämmas. Bättre att gå all-in invandring.

Men den största skadan gör de blåbrunas rasistiska retorik mot de 2,5 miljoner människor med utrikes bakgrund som inte är med i någon brottsstatistik. Det vill säga mot själva människovärdet. Människor som Sverige också är helt beroende av för att fungera.

Vad händer med människor när man skadar deras människovärde? I förlängningen leder till mer av de problem som finns i utanförskapet. Om det är minskad tilltro till det svenska samhället man vill uppnå så är det väldigt effektivt.

För ett uppsminkat rasistiskt parti som SD betyder detta alltså ingen risk utan en möjlighet. Win-win för SD att rasism leder till just de problem man älskar att prata om. SD:s primära mål är egentligen inte att stoppa invandringen utan mer bara att beskriva invandringen som ett yttre hot i sin fascistiska agenda. Det fanns fascister innan det fanns invandring. Men denna text handlar inte främst om SD. De är naturligtvis förlorade.

En större anledningarna till att Sverige haft hög invandring är ju att vi behövt den. Sverige har inte haft stor invandring främst utav något humanistiskt hjältemod utan av egennytta. I varje frisk civilisation är en ny människa något man vid Gud inte vill mista utan något man firar. Vår demografi är sådan att utan invandring hade exempelvis pensionssystemet varit ännu mera framtungt än annars. Det är nämligen så att de med utrikes bakgrund är mycket yngre än landet i genomsnitt. Det saknas äldre. Det är bland annat därför gruppen arbetar fler timmar än de med helsvensk bakgrund. Inte bara för den tjänar mindre. Utan invandrare stannar Sverige.

Kanske är dessa faktum ytterligare skäl till varför Ulf Kristersson är så desillusionerad och inte orkar prata riktig politik. För inte bara saknas det stöd för Kristerssosn populism i den riktiga politiken, den direkt motsäger honom. På så vis blir de blåbruna förlorare både om man pratar politik och när man bara pratar deras trumpiga blåbruna agenda. Det är ett korthus av lögner.