Debatt: Ett folkrättsbrott berättigar inte ett annat

Sedan mer än en vecka befinner sig Israel och Hamas åter i fullskaligt krig.  

Det som utlöste kriget var Hamas attack med raketer och marktrupper från Gazaremsan. Hamas-attacken krossade fullständigt den fasad av normalitet som präglat israeliskt liv i årtionden. Attacken inbegrep omfattande angrepp på obeväpnade och försvarslösa civila israeler, män, kvinnor, barn och åldringar som dödades, sårades och togs till fånga. Sådana uppenbara brott mot krigets lagar och folkrättsliga principer förtjänar allt vårt fördömande.

Vad många israeler får uppleva nu är mardrömmen som palestinierna dagligen genomlider sedan årtionden, beväpnade mäns intrång i deras hem, grymhet, dödade barn, kroppar staplade på vägen, belägring, rädsla, ångest över sina kära, att vara måltavla för hämnd, godtyckligt dödande mot både de inblandade i striderna (soldater) och de icke inblandade (civila), förstörelse av byggnader, svaghet och hjälplöshet inför tungt beväpnade män och svidande förnedring.  

Att hänvisa till Israels stats-terrorism, folkrättsvidrig blockad, ockupations- och apartheidpolitik samt tidigare begångna krigsövergrepp mot Gazaremsans civilbefolkning, som Hamas och en del av dess försvarare gjort, är inte ett acceptabelt försvar. Enligt internationell rätt och krigets lagar får aldrig ett lands civilbefolkning kollektivt bestraffas och terroriseras för handlingar begångna av dess regim, militär, polis eller myndigheter. Det är mot dessa lagar omvärlden måste väga också de israeliska attackerna på Gaza, både de som redan skett liksom de vi kan befara i närtid.

Gazaborna har i årtionden hört sina far- och morföräldrar berätta om flykten från landskapen i Jiyya, Burayr, Hamama, Najd, Dimra, Simsim och andra förstörda byar runt dagens Gazaremsa, där de attackerade kibbutzerna och israeliska städerna nu är belägna. Att vi kan se bilder på palestinier som reagerar med jubel på Hamas attacker är i det perspektivet inte förvånande, om än beklämmande. Trots allt har den mäktiga fienden avslöjats i all sin nakenhet – en oförberedd armé som är upptagen med att skydda bosättare som bland annat ställer till pogromer på palestinier i staden Hawara på Västbanken och som dagligen trakasserar palestinska bönder och tar över deras mark. Och förvirrade soldater och poliser som vant sig vid att tro att strid betyder att väcka barn från deras sömn med dragna bajonetter eller invadera ett flyktingläger i en bepansrad jeep.

Den reflexmässiga israeliska reaktionen, som vid tidigare tillfällen när deras normalitet skakats om, är att om död och förstörelse inte har uppnått sina mål hittills, så kommer mer dödande av palestinier och mer förstörelse och hämnd göra det. Det är slutsatsen både regeringen och armén drar, men tyvärr också många israeler. Det är tydligen också slutsatsen som de västerländska regeringarna kommit fram till, när de skyndade sig att ge sitt fulla stöd för Israel samtidigt som de ignorerade Israels ständigt pågående strukturella våld och grymhet, samt det pågående berövandet av det palestinska folkets land genom annektering och olagliga bosättningar.

Därför måste det som vi sagt i årtionden sägas igen och igen och igen: på Gazaremsan hålls 2,2 miljoner människor instängda på en yta mindre än en tredjedel av Ölands, sedan 2007. Merparten av dessa människor har aldrig medverkat i några övergrepp mot israeliska civila. Alla utom de allra yngsta bär likväl på erfarenheter av tidigare massiva angrepp som skördat tusentals civila dödsoffer samt lämnat bostäder och infrastruktur i ruiner. Samtidigt har den israeliska och egyptiska blockaden isolerat dem från såväl omvärlden som släktingar och landsmän i övriga Palestina och kraftigt beskurit deras tillgång på livsnödvändiga förnödenheter och återuppbyggnadsmöjlighet. Det är en situation som gynnar de politiska krafter som förespråkar hämndens, terrorns och utpressningens praktik.

I skrivande stund har 3 000 Gazabor dödats och mer än 10 000 sårats, män, kvinnor, barn och åldringar. Bostäder och infrastruktur raseras av flygbombningar och miljontals människor tvingas på flykt utan att ha någon säker plats att fly till. Detta framstår just nu bara som början. Attackerna fortsätter och FN varnar för svår vattenbrist, hungerkatastrof och stundande massfördrivning. Det är dessa folkrättsbrott som en stor del av världssamfundet nu väljer att understödja eller blunda inför.

Vad detta krig ska leda till vet vi inte, men vi kan vara säkra på att fortgående ockupation, olaglig bosättningspolitik, blockad, förtryck och orättvisor alltid kommer att explodera vid oväntade tidpunkter och platser.

Dror Feiler är musiker, tonsättare, konstnär och aktivist. Ordförande för EJJP (European Jews for a Just Peace), talesperson för JIPF (Judar för Israelisk Palestinsk Fred) och just nu aktuell med utställningen ”Att tända en sten” som berör bl.a. Israel/Palestina-komplexet.