Debatt: Ett besked om avslag leder ofta till en allvarlig kris

Barnen och ungdomarna som kommer ensamma till Sverige består av en blandad grupp. De har gemensamma erfarenheter av att vara tvungna att bryta upp från en miljö de är vana vid. De bryter upp och separerar från föräldrar och andra sociala nätverk. Många gånger sker detta på ett väldigt traumatiskt sätt. Men de gör det ändå för att få en chans till ett annat liv. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vi träffar dagligen barn och ungdomar som berättar om trauman i ursprungslandet, trauman som orsakas av krig, våld, tortyr och familjevåld. Många av dem har själva upplevt eller bevittnat våld och död, kanske mot närstående. De har upplevt krig på nära håll och det finns en stor risk för att de utvecklar kroniska psykiska problem som depression, ångest och traumatiska stressreaktioner. Det måste vi stoppa! Vi kan stoppa det, om vi vill!

Vi möter fantastiska individer! Många har en stark vilja och en stark ambition att göra något bra av sin chans till utbildning och senare också arbete. De är så livsbejakande och så ambitiösa när det gäller skolgången och att lära sig det svenska språket. De här positiva sidorna hos barnen är lika viktiga att uppmärksamma och bekräfta som att de befinner sig i en utsatt situation och behöver omtanke och stöd. 

Ett besked om avslag leder ofta till en allvarlig kris för den vi möter! Ett avslag innebär för de allra flesta att en dröm om en bättre framtid har krossats. För vissa är avslaget också ett reellt hot och de känner en äkta fruktan för sitt eget liv. För dem vars föräldrar är döda eller försvunna, kommer frågan om vart man ska ta vägen? Vart och till vem kommer man att skickas tillbaka? 

Det kan också finnas stora lån till människosmugglaren, lån som aldrig kommer att kunna återbetalas nu när man inte får stanna i Sverige och skaffa sig inkomst genom arbete. Många av de ensamkommande barnen kan också uppleva starka känslor av skam över att ha misslyckats med att inte få stanna.

Migrationsverket ska ta hänsyn till barnets ålder, mognad och psykiska tillstånd. Gör man det i dagsläget?

”Enligt 1 kap. 10 § i Utlänningslagen ska Migrationsverket särskilt beakta vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt till barnets bästa i övrigt kräver. Alla barn, som kan och vill, har rätt att komma till tals och bli lyssnade på. När barnets asylskäl ska utredas försöker handläggaren så mycket som möjligt att anpassa utredningen efter barnets ålder, hälsa och andra omständigheter. Barn får beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter även om de omständigheter som kommer fram, inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer (5 kap. 6 § UtlL).”

Avslutar med vad en tioårig pojke ville be mig om för ett tag sedan. Vi hade ett möte och när vi började bli klara frågade jag honom om han kände att han fått berätta allt han velat. Han tittade mig rätt i ögonen och sa:

”Jag vill att du ska ta hand om mig. Jag vill att du ska se till att jag får det bra och att jag får bo hos en snäll familj.”