Ericsson och Spotify måste jobba med sin värdegrund

Jamen, det är inte så jättemycket pengar i sammanhanget, och så kommer vi på Trumps lista av ”vänner”. Rätt långt ner, men ändå, på listan. Och skulle de gnälla här på hemmafronten så tar vi en ”legal opinion” att det inte bryter mot några lagar, så lägger det sig.

Ungefär så kan man tänka sig att diskussionen landade hos ledningarna på Ericsson och Spotify när de beslutade att skänka pengar till president Donald Trumps invigningskalas.

”Man kommer in i politiken, där snacket är. Det förstår man inte i Sverige”, sa Jacob Wallenberg när han satte ner foten för vidare diskussion.

”Det är så det går till”, sa vd Börje Ekholm.

Ett av de mest grundläggande problemen i amerikansk politik är att den är ”köpt” av olika donatorer och företag som i utbyte mot pengar får gehör för sina olika intressen. Vapenlobbyn, oljebolagen, pharma, livsmedel och javisst, tech styr och ställer med politikerna och politiken. Det kallas corporatocracy och kan översättas till – för oss lite oförstående – korruption. Det är inget nytt eller unikt för Trump, han för bara korruptionen och egenintressen upp till nya höjder.

Corporatocracyn i USA har urholkat vanliga människors förtroende för politiker och ”systemet”, de ser ju att politiken inte handlar om dem och deras liv och framtid. Utan förtroende från väljarna kan ”systemet”, det vill säga demokratin, inte fungera, och det kan vi nu se konsekvenserna av i USA, där Trump går fram som en slåttermaskin i de institutioner som ska hålla landet samman.

Vill svenska företag verkligen medverka? Att ”alla gör det” gör det inte rätt och är heller ingen ursäkt, och dessutom är det inte sant, många svenska företag har en stor och viktig marknad i USA men avstår från föda ett korrupt system.

Det är våra handlingar som bygger kultur, i en organisation bidrar alla till kulturen i organisationen, men det är klart, vissa handlingar har en större kraft än andra. Särskilt om de kommer från allra högsta ort. Det har inte undgått någon att Ericsson har haft stora problem med konsekvenserna av korrupta handlingar och fått betala mångmiljardbelopp i böter och i flera år dragits med en ”monitor” som ska övervaka Ericssons antikorruptionsarbete. Ett gediget internt arbete som bland annat omfattar bolagets code of conduct och tillhörande styrdokument. I code of conduct kan man läsa att man inte tillåter bidrag till politiska partier eller enskilda politiker. Ändå står bolagets vd, dess vice styrelseordförande och sist i raden dess CFO (som jobbade på Telia genom hela den korruptionsskandalen och verkligen borde veta bättre) och försvarar just ett sådant bidrag.

Det undgår inte en enda människa som jobbar på Ericsson, som nu kan dra sina egna slutsatser om värdet och efterlevnaden av code of conduct. Tydligen är det inte så viktigt att följa de regler och värderingar som koden ger uttryck för. Tydligen kan man strunta i den ”när alla andra gör så” eller omständigheterna kräver det.

Så nästa gång man har en viktig affär i något land där politiker tar betalt för beslut – vi tänker här gärna öststatland, Asien eller Afrika, men varför inte USA? – varför ens ta sig besväret att gå genom en agent eller annan mellanhand som gör det smutsiga arbetet? De informella reglerna blir starkare än de formella och våra gemensamma värderingar, som skall bära upp hela arbetet med så kallad regelefterlevnad urholkas.

Har vi gemensamma värderingar och en etisk kompass som guidar oss eller struntar den moderna kapitalismen i det?

Vilket bolag är vi? Vad står vi för? Hur vill vi uppfattas och varför jobbar vi ens mot korruption? Är det för att följa lagar och undvika hamna i fängelse eller betala enormt höga böter eller är det för att vi vet att korruption är som en cancersvulst i samhället. Att korruption medverkar till att demokratier faller samman, att de fattiga blir fattigare och de rika rikare, att korruption är ett grundläggande problem som i hög grad påverkar miljö-, mänskliga rättighets- och samhällsfrågor. Att vi har en värdegrund och kan stå rakryggade även när det blåser. Diskussionen om mer reglering eller mindre reglering hänger ju på detta – har vi gemensamma värderingar och en etisk kompass som guidar oss eller struntar den moderna kapitalismen i det?

Corporatocracy Edelman Trustbarometer mäter allmänhetens tilltro i fyra dimensioner: till politiker, till NGO:er, till företag och till journalister. Det har varit en genomgående nedåtgående trend de senaste åren och globalt har misstron ökat i så stor grad att man nu i 2025 års barometer talar om ”grievance” (missnöje). De enda som knappt ligger över 50 procent tilltro är företagen. Om företagen ska fylla den viktiga roll de har i vårt gemensamma samhälle och vår gemensamma framtid, ta sitt ansvar, inte bara för sina aktieägare utan för sina anställda, sina leverantörer, miljön och samhället i stort så är det dags nu. För vem vet vad som händer när också denna tunna tilltro till företagen byts till misstro och missnöje?