Debatt: Ensamkommande barn tvingas leva gömda

Murarna runt om Europa blir allt högre samtidigt som människors behov av skydd ökar. Många barn som ändå lyckas ta sig hit lever under mycket svåra förhållanden, gömda. En anledning till att de måste gömma sig är Dublinförordningen. Ett krav från Rädda barnen är att ensamkommande barn ska undantas helt från förordningen och få sin asylansökan prövad i det land där barnet befinner sig, skriver Elisabeth Dahlin, generalsekreterare på Rädda Barnen.

Det har blivit allt svårare att söka asyl i Europa. Vi har byggt en hög och effektiv mur runt oss. Migrationsverket skrev i somras till och med ner prognosen över antalet asylsökande, med hänvisning till de förstärkta gränskontrollerna vid EU:s yttre gränser. Samtidigt konstaterade Migrationsverket att behovet av skydd växer – en paradox. Asyl söks på plats och kräver att människor korsar gränser; ju hårdare kontrollen är desto farligare blir passagen över gränsen.

Tusentals barn i Sverige lever under mycket svåra förhållanden. Barn som kommit hit och som berättar om den svåra och ofta livsfarliga vägen till ett nytt land. Som gömmer sig och lever utan rättigheter. Vi hör berättelser om mod, och om styrka. Vi hör barns och ungdomars önskan om att andra ska slippa genomlida samma sak som dem. De kan leva instängda i små lägenheter, utestängda från många delar av samhället. De är rädda för polisen, rädda för att bli upptäckta och utvisade. En gömd pojke, som Rädda Barnen träffat, bodde i ett elskåp. Ungdomar berättar om svår utsatthet där brist på mat är ett av problemen. Stödet dessa barn kan få av samhället är begränsat trots att alla barn enligt FN:s barnkonvention ska ha samma rättigheter.

En anledning till att barn, ungdomar och familjer lever gömda är Dublinförordningen. Den gäller för alla EU-länder och innebär att du som asylsökande bara ska kunna få din ansökan prövad i det land, dit du först kommer. De senaste åren har Rädda Barnen träffat ett stort antal ensamkommande barn och ungdomar som levt som gömda på grund av Dublinförordningen. Vi har sett hur barn skickats tillbaka till andra länder trots att detta inte varit i barnets intresse, och hur ensamkommande barn och ungdomar valt att leva helt utanför samhällets stöd och skydd.

Rädda Barnen har krävt att ensamkommande barn ska undantas av bestämmelserna om överföring enligt Dublinförordningen. Generellt sett menar vi att det är det bästa för det enskilda barnet är att få sin ansökan om asyl prövad i det land där han eller hon befinner sig. Den 6 juni i år kom en dom från EU-domstolen som innebar att ensamkommande barn som lämnat in en asylansökan i fler än ett land ska prövas i det land där barnet befinner sig. Detta var ett mycket bra och glädjande beslut. Det har inneburit en förändring som gett många barn och ungdomar en möjlighet att söka asyl i Sverige direkt istället för att vänta ut de 18 månader det tar innan Dublinbeslutet preskriberas. Men det gäller inte för alla barn. Sverige har valt att tolka domen så att enbart ensamkommande barn som inte fått ett beslut i ett annat land omfattas av förändringen. De senaste fem månaderna efter domen har 63 barn fått beslut om överföring. Av dessa har hälften överförts till andra länder i EU. Ett trettiotal barn har försvunnit efter Dublinbeslutet. Med andra ord är det fortfarande en stor grupp barn som inte gynnats av beslutet och riskerar att leva som gömda.

Både FN:s barnrättskommitté och Rädda Barnen menar att tolkningar av lagstiftning och praxis så som EU-domen alltid måste ha ett barnrättsperspektiv, det vill säga att barnets rättigheter och barnets bästa säkerställs så effektivt som möjligt. Rädda Barnen ifrågasätter Migrationsverkets nuvarande tolkning av EU-domen. I fall där det strider mot barnets bästa kräver vi att överföringar av ensamkommande barn till andra medlemsstater stoppas snarast.

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen