Debatt: En nödvändig gåva till Sveriges mammor

Det är mors dag och där står hon – den heltidsarbetande mamman som ska hinna med söndagens alla bestyr och det obetalda hemarbetet som kvinnor främst står för. Allt som inte hunnits med under veckan ska göras nu. Det ska tvättas, handlas, lagas mat. Barnen ska förberedas inför nästa skoldag. Och så får hon inte glömma att ringa och gratta sin egen, åldrande mor.

Eller kanske är hon på jobbet. Kanske en röd dag inte är en arbetsfri dag för henne. För lönen måste in, och då måste timmarna jobbas ihop. Sömn och återhämtning får hon ta en annan dag. Fast vi vet att för lite sömn påverkar välbefinnandet på kort och lång sikt. För när vi ger vårt mest energiska jag åt vårt arbete, räcker inte energin till när kvällen, helgen eller pensionen kommer – när vi äntligen får tid åt oss själva och våra närmaste.

En ständig kamp mot klockan. Och en riktig käftsmäll mot hälsan och ekonomin. 

För många mammor innebär de där 40 timmarna en ständig kamp mot klockan. Och en riktig käftsmäll mot hälsan och ekonomin. Kvinnor är exempelvis överrepresenterade i stressrelaterade sjukskrivningar. Många har så fysiskt krävande yrken att kropparna sviker i förtid. Våra mammor går i förtidspension för att deras kropp inte längre står ut, trots att de inte arbetat heltid för det var inte fysiskt möjligt, eller för att de arbetade heltid för att ekonomin inte tillät annat och kroppen fick betala för det. Sedan går våra mammor i pension, trasiga och fattiga och med ett liv där de egentligen aldrig varit fria. Sedan blir våra mammor sjuka och vi döttrar går ner i tid för att ta hand om dem, och cirkeln fortsätter.  

Särskilt påtagligt är detta hos utrikes födda kvinnor, som ofta är överrepresenterade i lågbetalda, fysiskt och psykiskt krävande yrken. 

Resultatet av 40-timmarsveckan är alltså ett stort antal mammor som arbetar och går i pension med utslitna kroppar och tunna plånböcker. Borde vi, som samhälle, inte kunna bättre än så? Jo, vi kan och vi måste bryta trenden av den trötta och utarbetade mamman. Därför är en av de bästa presenterna som vi kan ge till alla mammor en lagstadgad 30-timmarsvecka, för deras hälsa och för att de ska kunna leva gott både nu och som pensionärer. 

Vi är inte ensamma om den ståndpunkten. Framför allt inte bland folket, där majoriteten av den yrkesverksamma allmänheten numera är positiv till en 30-timmars arbetsvecka. Fler och fler fackförbund har tagit ton för arbetstidsförkortning. Och arbetsplatser runt om i världen testar sig fram med nya, modernare, arbetstidsmått. 

Det är dags att införa 30 timmars arbetsvecka, genom en uppdaterad arbetstidslag. Dagens 40-timmarsvecka är inte hållbar, varken för våra mammor eller för någon annan. Det krävs inte fler studier eller utredningar för att konstatera det. Vi behöver därför införa en arbetstidsförkortning för alla och inte bara vissa branscher och arbetstidsförkortningen behöver vara märkbar för att skapa den nödvändiga förändringen som behövs. Vi behöver dessutom mer tid för att kunna bygga och organisera det samhälle vi vill se och leva i. Dagens 40-timmarsvecka ger varken mycket tid eller energi för organisering och särskilt inte en hållbar sådan. 

Många är oroliga för att förkortad arbetstid ska leda till en nedrustad välfärd, men vårt fokus är just människors välfärd och välbefinnande. Det är just för denna välfärd som detta behövs, en välfärd där så många av våra mammor arbetar. Det är dags att införa 30 timmars arbetsvecka, för allas skull och för alla våra mammors skull.