Debatt: En direkt attack på turkars rättigheter

Rapporterna från Turkiet ger en allt mörkare bild av landets politiska tillstånd. Istanbul-borgmästaren Ekrem Imamoglu, som länge ansetts vara en av president Recep Tayyip Erdogans starkaste politiska utmanare, har gripits. 

Gripandet skedde bara dagar innan han förväntades utses till presidentkandidat för det sekulära Republikanska folkpartiet (CHP). De aktuella anklagelserna mot Imamoglu gällande korruption och stödjande av en terrorgrupp är troligen ett politiskt verktyg för att oskadliggöra en besvärlig konkurrent. 

Imamoglu är sedan tidigare känd för att ha brutit Erdogans partis maktdominans i lokala val. Han vann, precis som Erdogan, lokalvalet i Istanbul och blev borgmästare. Detta trots att valet ägde rum två gånger då det första valet ogiltigförklarades av högsta valkommissionen på begäran av Erdogans parti AKP och nationalistiska koalitionspartiet MHP, det andra valet vann Imamoglu stort. Något som kunde anses vara en stor prestigeförlust för AKP. 

Samtidigt upplever Turkiet ett förtryck som sträcker sig långt bortom Imamoglus enskilda fall. I skrivande stund har över 100 personer rapporterats gripna, det ska vara kommunala politiska ledare och andra aktiva i CHP. Även journalister och företagare ska ha gripits. Folkets tillgång till medier som X, YouTube, Instagram och TikTok, har begränsats. Människor är rädda att även övriga digitala plattformar kommer att spärras. Detta visar hur makthavarna försöker förhindra spridning av information och organisering av protester.

Trots detta rapporteras det om att folk går ut på gator, universitet och tunnelbanestationer för att protestera mot den alltmer auktoritära utvecklingen. Att människor trotsar både demonstrationsförbud och repressiva åtgärder visar hur starkt missnöjet är bland Turkiets befolkning. Den våldsamt starka insatsen från polisen avslöjar samtidigt en regeringsmakt som är villig att gå långt för att tysta kritiken. 

Särskilt anmärkningsvärt är också utvecklingen på Istanbul University, där Imamoglus akademiska examen har ogiltigförklarats, vilket potentiellt hindrar honom från att kandidera till presidentämbetet. Turkiets konstitution kräver högre utbildning för att kunna ställa upp i presidentval. Imamoglu menar att detta är ännu ett led i regeringens försök att blockera hans politiska karriär. När universitet och andra institutioner används för att plocka bort oppositionella aktörer, försvagas själva kärnan i vad som borde vara en fri och öppen demokrati.

Det är viktigt att poängtera vikten av internationell solidaritet. Demokratin är aldrig garanterad. Inte i Turkiet, inte i andra delar av världen och inte heller i vårt eget land. När oppositionella politiker fängslas, fria medier tystas och människor hindras från att kommunicera och organisera sig, är det inte bara ett turkiskt problem. Det är en direkt attack på de grundläggande rättigheterna, yttrandefrihet, pressfrihet och rätten att delta i fredliga protester.

Auktoritära tendenser stannar sällan vid små ingrepp. När yttrandefrihet, mötesfrihet och fria val inskränks på kan det snabbt sprida sig till fler områden i samhället. Att Imamoglu och andra oppositionella individer nu hindras från att delta i det politiska livet, att medborgarna inte får skaffa oberoende information och att protester möts av hårda polisinsatser är oroväckande.

Det är inte förhandlingsbart.

Därför krävs det tydliga ställningstaganden från omvärlden, inte minst från de demokratiska aktörer som värnar mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer. När internet blockeras, när universitet politiseras och när människor fruktar att gå ut på gatan för att uttrycka sin åsikt har vi närmat oss ett auktoritärt styre. Det är vår plikt att sätta ljuset på dessa övergrepp.

Därför är det viktigt att uppmärksamma situationen och att kritisera makthavare. Tystnaden tillåter nedmonteringen av de demokratiska principerna, bit för bit. Det blir svårare att återupprätta den frihet och öppenhet som befolkningen förtjänar. Varje dag av passivitet från omvärlden bidrar till att normalisera övergrepp och antidemokratiska inslag. Något som inte får accepteras.

Verklig demokrati mäts inte bara i antalet val, utan i hur väl landet lyckas försvara medborgarnas rättigheter och ge utrymme för olika röster. Just nu förfaller Turkiet på dessa punkter, och därför behöver både turkiska och internationella aktörer markera.

Att vi aldrig kan acceptera aktörer som angriper de demokratiska principerna, mänskliga rättigheter eller friheten att organisera sig. Det är inte förhandlingsbart.