Debatt: Emmaboda är en tondöv festival

Kvinnors frånvaro i Emmabodas artistbokningar är tyvärr inget unikt när det gäller den svenska festivalscenen. Varför ställs inte större krav på arrangörerna? undrar Leone Milton.

Det börjar bli dags att ta sikte mot sommaren – och för många är den varma årstiden lika med festivaler. Kanske är du en av alla som just nu står i valet och kvalet om det blir Skellefteås Trästocksfestivalen, Popaganda, kanske Bråvalla, eller varför inte Way out West?

Men innan du väljer var på Sverigekartan du ska trycka ner den röda nålen tycker jag att du ska ta fram förstoringsglaset ur skrivbordslådan och titta närmare på de olika festivalerna. Själv har jag gjort det, och därför blir det i alla fall inte Emmabodafestivalen.

Varför då? Jo, för att Emmabodafestivalen i flera år varit en av de minst jämställda festivalerna i Sverige. Förra året hamnade de på en andra plats efter Sweden Rock – antalet kvinnliga artister som stod på Emmabodas scener var bara sju procent. Och nu när de flesta bokningarna för sommaren 2015 släppts står det klart att de kommer vara precis lika ojämnställda även i år.

Men kvinnors frånvaro på Emmaboda är som sagt ingen nyhet – de har valt bort kvinnor i flera år. År 2011 gav festivalgeneralen Håkan Karlsson sin förklaring till DN:

”Vi bokar bara bra artister. Nej, vi tänker inte på handikappade och krymplingar eller något annat. Vi bokar det vi tycker om och det som passar. Vi gör en fest för oss själva. Detta intresserar oss inte ett dugg.”

Hur kan en makthavare inom musikbranschen komma undan med det här? I näringslivet jobbas det aktivt för att få in fler kvinnor. Tack vare mediernas hårda granskning, feministers påtryckningar och inte minst företagens egna insikter om att jämställdhet lönar sig, är bollen faktiskt i rullning där. Men när det kommer till festivalscenen i Sverige är bollen inte ens i ett stilla läge – den rullar bakåt. För det är inte bara Emmaboda som brister. Enligt organisationen Jämställd festival ligger snittsiffran på de stora festivalerna i Sverige på 73 procent manliga akter.

Så varför ställs inte större krav på arrangörerna när det gäller jämställdhet? Vi skriker högt om fler kvinnor på styrelseposter, men vi missar att makt också är att stå på en scen inför ett stort publikhav.

Låt mig komma tillbaka till Emmaboda. Förra veckan valde en av deras bokade artister att hoppa av efter stor påtryckning från allmänheten. För er som inte är bekanta med Mr Cools verk – som handlar uteslutande om hur han våldtar, slår och mördar kvinnor och barn – kommer här ett smakprov.

”Jag har en dotter hon är typ nästan elva, och skön och knulla ni kan testa själva. Jag brukar runka och spruta henne i munnen, och fista henne, jag kör typ först upp tummen i fittan på henne sen resten av näven och spottar och slår henne i ansiktet även om hon gråter, sen låter jag henne suga av mig och sen efteråt så brukar hon få en tjuga av mig.”

När det stod klart att Mr Cool hoppar av blev Emmabodas Håkan Karlsson mycket upprörd. Han har in i det sista kämpat för Mr Cool och till och med sagt att han själv kommer avgå om artisten inte får spela. Håkan har också kallat oss som klagat för ”lättkränkta”.

Håkan, kalla mig lättkränkt. Jag bryr mig inte. Men hur kan du tycka att det är okej att nästan bara män står på dina scener år in och ur ut? Och hur kan du tycka det är okej att en artist som Mr Cool uppträder? Inte minst med tanke på att ni har en åldersgräns för besökarna på bara 13 år.

Nä, vet du Håkan. Det finns andra, betydligt mer intressanta festivaler att besöka i år. Under mitt förstoringsglas hittade jag exempelvis Trästocksfestivalen, Storsjöyran, Popaganda, Dans Dakar, och Liaison festival.

Men Grattis Emmaboda! Ni har i alla fall kammat hem priset som årets mest tondöva musikfestival.