Debatt: Ekoäpplen kan inte rädda en miljö-ovänlig värld

Att göra mänsklighetens överlevnad till en fråga om individuella val är kontraproduktivt, skriver Charlotta Johansson.

Så är det Miljövänliga veckan igen. Ännu en gång ska massorna informeras, peppas och inspireras till att leva grönare. Jag har själv i många år varit en av evangelisterna i liknande sammanhang, men i år fastnar ekoäppelpeppen i halsen. Jag har nämligen börjat misstänka att den är kontraproduktiv.

De flesta människor är idag på det klara med att vi är på väg mot katastrofala klimatförändringar orsakade av våra ohållbara samhällen. Insikten om att vi håller på att sabba planeten för våra barn är så smärtsam att vissa inte ens orkar ta den till sig. Andra blir sjuka av klimat­ångest. Hela frågan fullkomligt dryper av ångest och skuld. Den kollektiva skulden tror jag vi måste acceptera och använda som bränsle i förändringsarbetet. Men när vi gör mänsklighetens överlevnad till en fråga om individuella val skapas också mycket personlig skuld, även om det inte var vår avsikt. Denna skuld tror jag ofta leder till förnekelse och avståndstagande från miljörörelsen och våra budskap.

Jag är övertygad om att de allra flesta människor vill att jorden ska vara beboelig för våra barn och barnbarn. Jag tror de flesta skulle tycka det kändes bra att leva hållbart. Men majoriteten har inte den tid, kunskap, ekonomi eller det intresse som krävs för att leva miljövänligt i ett miljö-ovänligt samhälle. Och det är inte människorna det är fel på, det är samhället.

Ändå har många av oss som aldrig skulle drömma om att lägga ansvaret för andra viktiga samhällsfrågor, såsom sjukvård, barnomsorg eller bistånd, på individnivå, gjort just det i miljöfrågan. Har vi helt enkelt blivit lurade? För medan vi har suttit och räknat ut våra ekologiska fotavtryck har makten och pengarna glatt och ostört fortsatt sin skövling av vår planet. Medan vi gjort oss osams med släkten över deras semesterplaner har ett enda statligt bolag släppt ut mer koldioxid än hela Sverige.

Jag vet att många i miljö­rörelsen har insett detta och slutat predika konsument­ansvar. Men skuld och skam tvättas inte bort i en handvändning. Jag tror det krävs att vi börjar ta avstånd från miljöbudskap som lägger ansvaret på individnivå. Sedan måste vi ta tag i konsumentfrågorna ur ett helt annat perspektiv. Människor ska inte behöva följa listor, märkningar och använda appar för att undvika varor som är skadliga för oss och naturen. Vi ska inte behöva betala extra, gå omvägar och brottas med våra samveten varje dag för att slippa förstöra jorden. Att leva miljövänligt är inte en skyldighet utan en rättighet! Det är dags att vi börjar kräva den.