Debatt: Efter #metoo – nu förändrar vi kulturvärlden

Detta har också präglat alla de rum jag befunnit mig i; som student inom humaniora, som verksam inom samtidskonst-fältet och som politiskt aktiv inom kommunpolitiken i Stockholm. Den senaste tidens upprop från kvinnor ur alla samhällsområden men inte minst olika delar av svenskt kulturliv, har väckt en känsla av att det äntligen kommer att ske en verklig förändring. Det har stärkt mig i min övertygelse om politikens ansvar.

Alla berättelser som nu kommer fram, alla kvinnor som äntligen vågar ta plats och berätta vad de har utsatts för, visar på vilken kraft som finns och hur viktigt det är att vi politiker kan tillgodose de krav som kommer att ställas på oss.

Som ansvarig för Feministiskt initiativs kulturpolitik i Stockholm känner jag en skyldighet att se till att de här uppropen ska få faktiska konsekvenser framöver och på ett strukturellt plan. Det räcker inte att manliga politiker och ökända kulturmän nu blir avskedade och uthängda, frågan är vad som kommer sedan. Kommer detta leda till att alla kulturinstitutioner och aktörer, stora som små, börjar rannsaka sig själva, att sexistiska och rasistiska strukturer ifrågasätts och motarbetas? Jag tror och hoppas det.

Det handlar om tillsättning av professurer på de konstnärliga högskolorna, det handlar om vem som blir antagen på samma skolor, vilka som får de stora rollerna och uppdragen och det handlar om vilka kroppar som syns på scener och i utställningsrum. I grund och botten handlar det om att svenskt kulturliv är homogent och trångsynt, trots alla fina ord som yttras av representanter för olika fält. Trots alla handlingsplaner och policydokument.

En viktig fråga är hur vi från politiskt håll motverkar de sexistiska strukturer som dominerar kulturområdet. Ett område som i hög grad genomsyras av segregerande maktstrukturer, vilka exkluderar och (åter)skapar diskriminering och marginalisering. Vi måste börja ställa högre krav på de aktörer och verksamheter som får offentligt stöd. I veckan beslutade kulturnämnden i Stockholm om att förtydliga arbetsgivaransvaret i kulturstödets riktlinjer, vilket innebär att större tyngd läggs vid arbetsmiljölagen och diskrimineringslagen. Det är en bra början.

Feministiskt initiativ verkar för en rättvis kulturpolitik där alla ges samma rättigheter och jämlika möjligheter till makt, inflytande och resurser. En kulturpolitik som bygger på demokrati och mänskliga rättigheter. Frågan om representation är därför grundläggande. Vi vill åtgärda snedrekryteringen inom offentligt finansierade kulturverksamheter så att de demokratiseras och speglar samhället i sin helhet. Störst krav ska ställas på aktörer med störst resurser. Mindre aktörer ska tillföras resurser för att arbeta med kompetensutveckling och breddad, icke-diskriminerande rekrytering.

Jag tror att en förutsättning för att kulturområdet i framtiden ska vara öppet och fritt från sexism och rasism har sin grund i något som sker betydligt tidigare. Därför är det viktigt att Kulturskolan i Stockholm under den senaste mandatperioden har utvecklat sitt arbete med likabehandlingsplaner och haft ett tydligare fokus på normkritik och antirasism i undervisningen. Under 2018 ska Kulturskolan också fördjupa arbetet med att motverka könsstereotyper. Satsningar av det här slaget är det som behövs för att en förändring ska ske. För att få en bredare representation inom kulturområdet måste alla barn och unga känna att kulturvärlden är en öppen och tillåtande plats, där alla kroppar och röster syns och hörs.

Feminismen vill bekämpa konservativa idéer om identitet som något enhetligt och statiskt. På samma sätt ska en feministisk och antirasistisk kulturpolitik verka för att låta kulturen få vara mångtydig, spretig, föränderlig och en frizon för betydelsefulla möten. Feministiskt initiativ utmanar den politiska ordningen med en politik för alla människors rätt till medskapande och deltagande, liksom en demokratisk fördelning av resurser oberoende av kön, klass, etnisk bakgrund, sexuell läggning, funktionalitet, religion eller trosuppfattning, könsuttryck, könsidentitet, ålder eller medborgarskap. Den här hösten är starten på en revolution. Vi gör det tillsammans.