Debatt: Ebba Busch ägnar sig åt historieförfalskning

I en kulturartikel publicerad i Aftonbladet från den 26 juni kunde forskarna Lundström och Lundström konstatera att Kristdemokraternas grundare pingstpastorn Lewi Pethrus verkat i skugglandet vad gäller antisemitism och radikalnationalism. Forskningsuppgifter som Ebba Busch (KD) snabbt avfärdade.

Inte helt oväntat från Ebba Busch sida, då hon de senaste åren byggt en profil av att representera ett parti som har rötter i antinazismen – samtidigt som man ingått ett samarbete med ett parti bildat av nazister. 

Att de två löper parallellt är ingen slump utan är ett försök att dels tvätta rent sig själv och dels tvätta rent SD. Logiken löper enligt följande: eftersom KD alltid varit ett antinazistiskt parti kan ju inte SD ha någon tillstymmelse till nazism kvar, för då hade man aldrig samarbetat med dem.

Men till skillnad från den kontinentala kristdemokratin i Tyskland, Österrike och Italien bildades inte den svenska kristdemokratin som en konservativ reaktion mot nazism och fascism. Den svenska kristdemokratin bildades dels som en proteströrelse mot den tidens ”kulturradikalism”. Det vill säga frigjorda filmer som Vilgot Sjömans ”491” och att man skulle ersätta kristendomsundervisning med religionskunskap. Dels bildades man med ambitionen att ge pingströrelsen riksdagsrepresentation. Alla andra frikyrkorörelser hade representation i riksdagen genom de politiska partierna – i synnerhet Folkpartiet – men pingstvännerna stod utan. Något som bekymrade Lewi Pethrus lika mycket som kulturradikalismen.

Någon ideologisk förankring i den kontinentala kristdemokratin fanns inte heller. Eller som Allan Sandström – chefredaktör på den kortlivade kristdemokratiska Karlshamns Allehanda – uttryckte det i boken ”KDS – bakom fromhetsvallen”: 

”Det fanns ingen ideologi. Det var den pinsamma upptäckt man gjorde, när folkrörelsen började gjutas i fastare form.”

I själva verket uppstår kopplingen till kristdemokratin först i 1987 års partiprogram genom att man där ansluter sig till den kristdemokratiska internationalen, CDI. Och först i 1993 års partiprogram anges kristdemokratin som den officiella ideologin – 29 år efter partiets grundande. Vad gäller partiets internationella inspirationskälla kom den istället från det norska Kristelig Folkeparti, grundat 1933.

På Kristdemokraternas hemsida går det att läsa: 

”Kristdemokratin i Europa växte sig stark efter andra världskriget som motreaktion till nazism. Vi är stolta över vår historia som vilar på två ben; den europeiska antinazistiska och den svenska folkrörelsebakgrunden.”

Att KD växt fram ur den europeiska kristdemokratin och dess antinazism är en lika stor historieförfalskning som när Moderaterna hävdade att de alltid verkat för allmän rösträtt.