Debatt: Dubbelmoral att Israel får spela fotboll i OS

I vårt globala samhälle, där rättvisa och mänskliga rättigheter ofta står i centrum för våra värderingar, är det djupt oroande när vi står inför flagranta exempel på dubbelmoral som inte bara påverkar vårt sätt att se på sport, utan också speglar en större systematisk brist på ansvar och integritet. 

Fifas beslut att tillåta Israel att delta i OS i fotboll, trots landets pågående konflikter och handlingar i Gaza, jämfört med den strikta uteslutningen av Ryssland för dess aggressioner i Ukraina, kräver en grundlig granskning av våra egna värderingar och vårt kollektiva ansvar.

Denna diskrepans i behandlingen av Israel och Ryssland framkallar en viktig fråga: 

Varför tolererar vi olika grader av orättvisor beroende på situationen eller platsen? 

Fifas agerande kan ses som en spegling av en bredare global inkonsekvens där ekonomiska intressen och politiska allianser ofta väger tyngre än principer om mänskliga rättigheter och etik.

Den tragiska realiteten i Gaza, där tiotusentals civila har mist sina liv och hundratusentals lider av brist på grundläggande mänskliga behov som mat, rent vatten och sjukvård, kräver mer än passiv observation. Som globala medborgare har vi ett ansvar att inte blunda för sådana kriser. 

Avgörande att vi som globala medborgare kräver ansvar och konsekvens.

Genom att tillåta Israel att fortsätta sin internationella närvaro på sportarenorna utan påföljder, undergräver vi inte bara sportens värden, utan också de grundläggande principerna om mänsklighet och rättvisa som borde styra våra samhällen.

Detta är inte enbart en fråga för Fifa. Det är en fråga för var och en av oss. Genom att acceptera dessa beslut utan ifrågasättande eller protest, blir vi medbrottslingar till de övergrepp och orättvisor som fortsätter att utspela sig. Det är därför avgörande att vi som globala medborgare kräver ansvar och konsekvens genom alla de kanaler som står till vårt förfogande – från sportförbund till internationella forum och våra egna regeringar.

Det är hög tid att vi omvärderar vår roll och vårt ansvar. Vi måste fråga oss själva: Är vi nöjda med att vara del av ett samhälle som väljer när och hur det ska stå upp för mänskliga rättigheter baserat på bekvämlighet eller geopolitisk fördel? Eller är vi redo att kräva och genomdriva en universell standard för rättvisa och mänskliga rättigheter som inte vacklar inför politiska eller ekonomiska påtryckningar?

Som individer och som ett kollektiv kan vi påverka förändring. Vi måste agera nu för att säkerställa att vår tystnad inte blir ett ekande godkännande av orättvisa. Låt oss stå upp, höja våra röster, och kräva en värld där rättvisa inte är en lyx, utan en grundläggande norm.