Debatt: Du kan ha svarta vänner och ändå vara rasist

Vithetsmyten om den svarta vännen som rasistiskt alibi utgår från att du automatiskt är fri från rasistiska fördomar om du har svarta vänner, eller för den delen någon sorts relation till svarta människor. Enligt myten skulle dessa relationer göra det omöjligt för dig som individ att begå ett rasistiskt hatbrott.

I samband med rapporteringen av kyrkomassakern som ägde rum i USA för en tid sedan skrev DN: ”En av Dylann Roofs skolkamrater bekräftar också att 21-åringen brukade dra rasistiska skämt, samtidigt som Roof hade flera färgade vänner”.

I beskrivningen verkar det som om det finns en motsättning i att dra rasistiska skämt och att ha ”färgade” vänner. Samma föreställningar figurerade i det uppmärksammade fallet där 17-årige Trayvon Martin mördades av George Zimmerman. I försvaret till varför det inte var ett rasistiskt motiverat mord påpekades bland annat att Zimmerman gick på bal med en svart kvinna, var mentor åt två svarta barn och att han själv hade svarta vänner.

Det finns i dag ingen forskning som slår fast att det är mindre troligt att du skulle skjuta ihjäl svarta bara för att du har en svart vän. Däremot finns det studier som visar att du fortfarande kan ha rasistiska fördomar gentemot svarta trots att du har svarta vänner.

I en studie gjord av Institutionen för psykologi på universitetet i Stanford kunde man utläsa att vita personer associerade svarta människors ansikten med brottslighet i betydligt högre grad än vad man gjorde med vitas. Samma studie visade även att vita personer kände mindre oro över att skjuta ihjäl svarta människor.

Timothy Wise, en amerikansk antirasist, förklarar att föreställningen om att en relation med människor av annan hudfärg än vit gör dig fri från rasistiska fördomar är lika logiskt som att heterosexuella män automatiskt skulle vara fria från sexism. Om så var fallet skulle det i förlängningen betyda att endast homosexuella män skulle kunna vara sexister. Självklart kan vi ha människor som är icke-vita, icke-män, icke-hetro eller av annan religion än oss själva i vår närhet och fortfarande se på samma grupp med andra ögon när den inte står oss lika nära. Föreställningar om dessa grupper påverkar oss ständigt genom media, vår skolgång, vänner och makthavare.

Dessa fördomar kommer att existera så länge människor som invandrat fortsätter att beskrivas som brottslingar, terrorister och bakåtsträvande – en retorik som göder våra fördomar och berättar för oss att du som individ kan passa in, men aldrig som grupp.

Att Obama blev president i USA betydde inte slutet på rasismen i landet, på samma sätt som att sexismen i Brasilien inte dog ut i och med att Dilma Rousseff blev president. I USA debatteras nu att media i sin rapportering benämner svarta demonstranter ”thugs” (ligister). Samtidigt benämns vita som deltar i upplopp som ”young people” (unga människor). Det är beskrivningar som tydligt visar att vi ser på människor på skilda sätt beroende på deras hudfärg.

När medierna beskriver ”verkligheten” utifrån befintliga fördomar om svarta som ligister och vita som skötsamma gör det att alla dessa föreställningar lever vidare. Fördomar som bidrar till strukturell rasism och målar upp hela grupper som problem utifrån deras hudfärg – även om du har en svart vän.