Debatt: Drogberoende är en sjukdom – inte ett brott

Vare sig man är en av de många, unga människor som vid
något enstaka tillfälle provar narkotika eller en människa som
fastnat i tungt missbruk kan dagens inhumana narkotikapolitik få förödande  konsekvenser skriver veckans debattör Alec Carlberg.

Polisen kan tvinga vem som helst att lämna ett urinprov, om de misstänker narkotikapåverkan. Det är möjligt sedan lagen ändrades 1993 och sex månaders fängelse infördes som straffsats. I dag döms inte den som påvisas med narkotika i kroppen till fängelse. Brottsrubriceringen ”Ringa narkotikabrott” ger nu rutinmässigt böter och en femårig plats i belastningsregistret. Lagändringen från 1993 kan därmed få förödande konsekvenser och inte minst för en ung människa som råkar fastna i en poliskontroll med narkotika i urinen.  
Det har blivit allt vanligare att arbetsgivare kräver att den arbetssökanden ska ta med sig ett utdrag ur belastningsregistret. Vilka konsekvenser kan det inte få för en ung människas framtidsutsikter på exempelvis arbetsmarknaden? FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan uttryckte sin oro kring detta i ett tal i år ”Att för en ung människa finnas i ett straffregister för ett ringa narkotikabrott kan vara ett mycket större hot mot dennes välfärd än en tillfällig droganvändning.”  

Drogberoende är en sjukdom! Det betyder att i Sverige har vi kriminaliserat ett sjukdomstillstånd. Knappast något att vara stolt över och vi måste vara medvetna om effekterna. För den som befinner sig i ett tungt missbruk förstärker kriminaliseringen den sociala isoleringen och stigmatiseringen som gör att så många med tungt missbruk misstror och helst inte vill ha med samhället och dess vård- och rehabiliteringserbjudande att göra. Kriminaliseringen av sjukdomen ”beroende” är både ekonomiskt och vårdmässigt ineffektiv. Lägg istället de kostnader som nu går till polisen för att jaga misstänkta användare – vare sig de är tillfälliga eller människor i tungt missbruk – på drogförebyggande insatser samt vård- och rehabilitering för den som behöver det. Att avkriminalisera droganvändningen innebär inte att drogerna ska släppas fria eller legaliseras. Ju mer en drog exponeras ju större är frestelsen att pröva och konsumera den. Det gäller både för alkohol och de illegala drogerna. 

Inom Världsorganisationer som WHO och olika FN-organ diskuteras nu narkotikafrågorna ur framförallt två aspekter. För det första som ett allvarligt hälsoproblem i och med hiv och hepatit-c spridningen i världen. Och för det andra som en fråga om mänskliga rättigheter. Den dominerande uppfattningen bland demokratiska länder är ett tydligt avståndstagande från kriminaliseringen av personer med sjukdomen drogberoende. 

I decennier har den svenska narkotikapolitiken styrts av populism och en förtryckande politisk feghet och detta i mångt och mycket oavsett vilken politisk majoritet som styrt landet.  Det är dags för (S) och (MP) regeringen att agera. Sverige behöver en ny effektiv och human politik. Börja med att avskaffa kriminaliseringen av sjukdomen drogberoende!