Debatt: Dra nytta av oss kulturarbetare

Statsminister Stefan Löfven, hos Malou i förra veckan talade du om hur januariöverenskommelsen skapat en förebild för andra länder som vill hålla högerextrema partier borta från makten. Som vänsterväljare är jag glad att du är statsminister. Men, jag tycker att du har en snäv syn på vad människor behöver för att leva ett bra liv. Lösningen för behovet av trygghet är fler poliser, ett stärkt försvar och självklart, den välfärd som Sverige blivit världsberömt för. Den som S i samverkan med ett förhållandevis klokt näringsliv byggt upp på rekordkort tid, ett sekel.

Men, S hade också en idé om bildning och kultur”, att ”kunskap ger makt”. En idé som gör att du gått från att vara fosterbarn och svetsare till att nu vara statsminister och att jag, född arbetardotter från mellersta Norrlands inland, nu tillhör den intellektuella medelklassen efter att en kandidatexamen i skådespeleri ledde till ett yrkesliv som skådespelerska på Folkteatern i Göteborg. Men, jag hör aldrig dig tala om det som är det stora hotet mot demokrati och yttrandefrihet och det som jag tror är hemligheten med att SD når sina framgångar. Meningen med livet. Jo, du talar om att alla ska ha ett arbete, men aldrig om varför. Arbetet är inte bara en lönecheck för att betala hyra, mat och kläder eller för att skaffa fler prylar. Det är själva innehållet i arbetet. Det som ger dig din plats i helheten. Nu stänger arbetsförmedlingen kontor och outsourcar att hantera grunden för människors liv till riskkapitalister medan ni sätter nya mål för att minska arbetslösheten!?

Trojkan som bildar det nya högerblocket startade sin kampanj mot oss i den konstnärliga sektorn i början av 2000-talet. Göran Hägglund talade om ”verklighetens folk” i motsats till ”PK-eliten” och konstnärer som påstods inte veta något om ”de som sitter vid sina köksbord och lägger livspusslet”. Som om vi vore utomjordingar som inte har vare sig köksbord, barn eller vardag.

I trolltrådar i dag kallas jag ”batikhäxa” eller ”skådespelare – noll koll”.

För att bygga ett människovärdigt samhälle behövs konst och kultur, fri från styrning och som är tillgänglig för alla överallt. Där konstnärer ses som de specialister vi är och inte som några gulliga husdjur som kan få vara med när det är varmt, men när vintern kommer lämnas kvar som en sommarkatt att klara oss själva.

Om ni ska hålla högerkrafterna stången så behöver ni oss, våra kunskaper och erfarenheter. Det finns en anledning till att de fokuserar på oss i sitt hat. Kulturen är folkets själ. Därför ställs det till med blodbad vid statskupper där konstnärer och journalister är de första att avrättas. Vi kan berätta historien och upprätthålla modet. Det är det som gör oss så farliga. Här har de tänkt sig en mindre blodig modell, men väl så effektiv. Att ta kontrollen över och använda media och konsten i sitt syfte.

Ni som nu har makten borde tänka efter, eller snarare tänka före.

Jag menar att vi måste införa ett nytt sätt att tänka nationalekonomi. Räkna ut vad vi förlorar i framtiden, såväl ekonomiskt som i mänskligt lidande om vi inte gör förhållandevis små insatser i dag. Det är inte budgeten som skapar värdegrunden, den påverkas av den värdegrund som råder.

Politiken behöver ta hjälp av människor med lång erfarenhet av att arbeta i skola, vård, omsorg, polis, socialtjänst, med integrationsfrågor för både unga och nyanländ arbetskraft och av oss från konst och kultur. Jag ingår i en grupp med högt utbildade personer inom vård, utbildning, forskning och konst/kultur med lång erfarenhet av arbete på såväl nationell som europeisk nivå och som redan träffats för att diskutera dessa frågor.

Varför ta hjälp av oss från den konstnärliga sfären? Vi har högskoleutbildning i att analysera, diskutera och gestalta vad det är att vara människa. Vrida och vända på vad som leder fram till att människor i olika situationer tar livsavgörande beslut. Ibland helt irrationella beslut, om vi tänker fyrkantigt. Men vi är vana att tänka på andra sätt. Försvara våra rollkaraktärer till exempel. Det gör att vi kan förstå beteenden som i förstone är obegripliga och därför kan komma med förslag som inte automatiskt ligger längst fram i pannan på ett vanligt problemlösarmöte, även om vi talar samhällsplanering.

Det är därför konsten är så oundgänglig för ett människovärdigt samhälle. Vår uppgift som konstnärer är att på olika sätt gestalta och, om möjligt, göra det begripligt vad det är att vara människa. Det är viktig forskning som alltid måste pågå och aldrig blir färdig.

En av de ”utmaningar” som återkommande diskuteras i politiken är rekryteringen till kriminella miljöer. Dessa människor behöver vara mycket kreativa för att bli godkända bland ”de sina” och för att överleva. Om vi satsar på att fånga upp och nå dem redan tidigt och kanalisera den energin och kreativiteten till andra delar av samhället skulle vi nå långt och bespara många människor lidande. I förlängningen ger det naturligtvis plus även ekonomiskt.

Så Stefan Löfven! Min önskan är att du ger dina regeringskollegor i relevanta departement i uppdrag att tillsätta en grupp med personer med kompetens och erfarenhet från olika delar av samhället som arbetat med den här typen av frågor och ge oss (ja, jag vill ingå) i uppdrag att komma med förslag till förebyggande åtgärder som kan bidra till att lösa många av de ”utmaningar” som ni talar om.

Men, vill vi bevara Sverige så som vi känner det, med demokrati, yttrandefrihet och som ett samhälle där människor har mod och kraft att se sin granne, oavsett hudfärg eller annat som skiljer mig från dig och tillsammans bygga vidare på att vara ett av världens friaste och mest progressiva länder, då måste vi tänka före. Inte vänta och se vad som händer och försöka reparera i efterhand. Det är alltför starka krafter som arbetar emot demokrati, yttrandefrihet och alla människors lika värde i aktion just nu för att vi ska ha råd att vänta en enda dag till innan vi påbörjar det förebyggande arbetet.

Ni talar i alla tonarter om att ta ansvar för Sverige; att ta hjälp från människor som i vardagen hittar lösningar varje dag, men aldrig känner att vi blir lyssnade på, samtidigt som vi ser att vi kan bidra med nya idéer, det vore att ta ansvar.