Debatt: Djurhållningen är inget ömsesidigt kontrakt

Det är inte så lite magstarkt att som agronomerna Drebers (Dagens ETC 20/1-19) insinuerar att domesticeringen har varit ett lyckokast för djuren. Visst har vissa arter blivit fler än de någonsin hade kunnat bli i det vilda, så rent numerärt är det antagligen sant. Men det fattiga barnet i Manilas slum glädjer sig knappast över att vi människor har blivit snart otroliga åtta miljarder. Lika lite flödade champagnen hos kycklingarna i djurfabrikerna världen över när de passerade 20 miljarder i antal.

För att se om något är bra så krävs det att vi ser till den enskilda individen. Fråga kalven i den svenska mjölkindustrin som slits från sin mamma direkt efter födseln och tvingas att stå inlåst utan sina föräldrar i veckor hur hon har det. Hönorna i Sverige har avlats fram till att värpa onaturligt många ägg per år (hundratals istället för tiotals) och hålls trångt instängda i hallar tillsammans med tusentals andra. Är det ett lyckokast för den enskilda hönan? Jag inbjuder alla att gå in på www.djurfabriken.se eller se en film som till exempel Dominion. Efter det kan du själv avgöra om människans dominans över djuren har varit till godo för dem eller inte.

Drebers pratar om hur djuren får mat och omsorg av oss och de ger oss livsmedel och arbetskraft. Som om det vore något slags kontrakt, en form av ömsesidig överenskommelse. En liknande sak skulle nog kunna hävdas av en person som driver en fabrik med barnarbetare någonstans i Asien. ”De får ju mat och husrum. Inget fattas dem.” Barnarbete är knappast en överenskommelse mellan jämbördiga parter. Lika lite gäller detta djuren inom djurindustrin. I boken Djurens känslor skriver Per Jensen, professor i etologi, om den svenska djurskyddslagens brister. ”Hur kan en gris bete sig naturligt på cirka en kvadratmeter golvyta, som Jordbruksverket stadgar att den ska ha? Eller en kyckling som kläcks och framlever sina dagar utan att ha sett sin mor? Uppenbart anses producenternas kvar på rimlig försörjning och konsumenternas önskemål om billig mat i många fall viktigare än djurskyddslagens grundidé.”

Inte med ett ord nämner Drebers hur katastrofal vår nuvarande produktion och konsumtion av animalier är för planetens hälsa. Världens främsta forskare skriver ofta om hur vi radikalt bör lägga om vår kost för att vi ska ha en chans att klara klimatkrisen. Ibland blir det också nyhetsartiklar av det, som i förra veckan då en ny studie publicerades i medicintidningen The Lancet. I denna rapporterar forskarna om hur vi kraftigt bör förändra vår kost till förmån för vår hälsa men framför allt för miljön. Enligt deras beräkningar bör vi äta högst 98 gram rött kött i veckan vilket ska jämföras med de 475 gram av rött kött som svensken idag äter i genomsnitt enligt Livsmedelsverket.

Utifrån en enskild ko, gris eller kyckling är naturligtvis 0 gram att föredra. Varje gång vi köper kött, ägg och mjölk bidrar vi till det ”det största brottet i historien” vilken den moderna djurhållningen kan vara enligt den israeliske professorn i historia Yuval Harari.