Debatt: Det verkligt stora risken för klimatet är förbrännning

I ETC den 28/3 kritiserar Maria Myrtin vår annons i nr 48 2015. Hon tror inte på att det använda kärnbränslet kan återanvändas för att ge 100 gånger mer energi än det gjort i sin första användning eller att kärnkraften i praktiken är koldioxidfri eller att de pengar kärnkraften avsätter för rivning med mera ska räcka. Hon klagar också på slutförvaring och skydden runt kärnkraftverken mot extrema situationer.

Teknik för att återanvända och utvinna 100 gånger mer energi ur det använda kärnbränslet, beskrevs redan på 1980-talet av nobelpristagaren Carlo Rubbia, och har visats fungera vid i reaktorer i såväl Frankrike som Ryssland. Att detta stannade av beror i huvudsak på att det hittills varit billigare att bryta och anrika nytt uran. Men om vi skulle få brist på uran så finns möjligheten och på köpet slippa bryta nytt uran under några tusen år och slutförvaringen i stort sett bli hanterlig. Mänskligheten kommer i framtiden knappast att återgå till grottstadiet, utan kommer snarare att förfina metoder för att hantera detta.

När det gäller de långa förvaringstiderna för avfallet så är detta inget unikt för kärnavfall. Mycket annat kemiskt avfall skulle, om man lade en likvärdig riskvärdering på dem, behöva förvaras i oändlig tid. Dessa gifter har ingen halveringstid och förlorar därför aldrig sin farlighet. Det unika med kärnavfallet är att man faktiskt tar ansvar för det, både tekniskt och ekonomiskt! Till detta hör också det strikta ansvaret för olyckor och kravet på försäkring för ersättning till tredje man. De flesta andra verksamheter skulle inte ha något att betala ut vid en större olycka. Sannolikt går företaget i konkurs och sedan finns inget att betala ut. Hur fungerar det till exempel vid dammolycka vid våra norrlandsälvar? Dammbrott har visat sig vara dödligare än härdsmältor och kan skapa katastrofer av episka mått. Här får samhället ta vid.

Kärnkraften är praktiskt taget koldioxidfri. Livscykelanalyser tar hänsyn till alla processer, från brytning av uran, anrikning, bränsletillverkning, drift, rivning och slutförvar. Förvisso frigörs CO2 från all verksamhet, men för kärnkraftens del är det inte mera än för vatten- eller vindenergi, räknat per producerad kWh. Biobränsle ger i denna jämförelse mycket stora koldioxidutsläpp, som man kunde undvara om kärnkraft ersatte även det. 

När det gäller skyddsvallarna mot tsunamin så var de dimensionerade för alla till dato kända tsunamivågor baserat på den omfattande erfarenhet som fanns i Japan om detta. Trots denna grova underdimensionering och de skador detta orsakade på Fukushima är det FN:s (WHO, UNSCEAR med flera) bedömning att ingen människa skadats av kärnkraftsolyckan och att heller ingen kommer att skadas framöver. Jordbävningen med tsunamin var den stora katastrofen. 

Den verkligt stora risken för global hälsa och för klimatet är förbränning, som står för över 80 procent av världens energiförsörjning. WHO räknar med 5 miljoner förtida dödsfall varje år på grund av partiklar i luften till följd av förbränning. Om vi lägger ner svensk kärnkraft kommer landets elbehov i högre grad att tillgodoses med fossila bränslen. Redan nu tillhör de oljeeldade verken i Karlshamn och Stenungsund den så kallade kraftreserven och Barsebäck har delvis ersatts med Öresundsverket som eldas med fossilbränsle. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.