Debatt: Det totalitära synsättet präglar hela Tidövavtalet

I Tidöavtalet – som ligger till grund för regeringens politik de kommande åren – finns en rad förslag och åtgärder på områdena kriminal­politik och migration. Det är inte så underligt eftersom dessa två områden ägnades mycket uppmärksamhet i valrörelsen. Genomgående för förslagen är att regeringen med stödparti vill genomföra mer repressiva åtgärder. Förebyggande åtgärder saknas i stor utsträckning, istället är det hårdare tag som gäller. 

Det som nästan helt saknas är ett barnrättsperspektiv. Nu ska barn som begår brott i större utsträckning dömas på samma grunder som vuxna. Där finns förslag om ungdomsfängelser, indragna bidrag och sänkt straffmyndighetsålder. Den så kallade ungdomsrabatten ifrågasätts. 

De flesta som arbetar bland barn i kriminella miljöer är överens om att detta inte kommer att minska brottsligheten. Snarare finns en risk för att 12–13-åringarna rekryteras om 15-åringar riskerar fängelse. Den åtstramade politiken kommer att slå hårt mot barn som redan befinner sig i en utsatt och otrygg situation. Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom FN:s barnkonvention nu införts i svensk lagstiftning och Sverige har förbundit sig att alltid se till barnens bästa. Även kvinnors liv riskerar försämras när anhöriginvandring begränsas och särskilda transitzoner inrättas. Fler kvinnor kommer att riskera utsättas för trakasserier och våld. 

Flera av förslagen hotar rättssäkerheten i Sverige. Införandet av visitationszoner där människor ska kunna visiteras utan brottsmisstanke strider mot människors rätt till integritet och är dessutom ett avsteg från två viktiga principer i svensk rättsskipning: att alla ska behandlas lika inför lagen och att alla ska anses vara oskyldiga till dess motsatsen bevisats. 

Metoderna känns igen från auktoritära och totalitära stater. 

Det ”paradigmskifte” som regeringen med stödparti skryter om kommer att få oacceptabla mänskliga konsekvenser. Att försvåra för människor på flykt att återförenas med andra familjemedlemmar är cyniskt och innebär att humanitära värderingar sätts åt sidan. Minskningen av antalet kvotflyktingar till EU:s lägsta nivå är skamlig när många miljoner människor befinner sig på flykt undan krig och konflikt. 

Till detta kommer det uppmärksammade förslaget att människor ska kunna utvisas på grund av ”bristande vandel”. Även detta förslag kommer att bidra till rättsosäkerhet och godtycke – vem bestämmer vad som är ”bristande vandel” i så hög utsträckning att en människa ska utvisas? Att missbruk listas som en tänkbar grund för utvisning är ett bestraffande synsätt på beroendesjukdomar som vi trodde att även de mest konservativa partier lämnat bakom sig. Individer som idag utövar skadligt bruk av alkohol eller andra droger behöver en väg ur missbruket, inte en väg ut ur Sverige. 

Det borde inte vara svårt att förstå att människor på flykt bär på trauman som både kan bidra till psykisk ohälsa och till skadligt bruk. Detta borde i sig vara ett argument för mer stöd till människor i utsatthet, inte mindre. 

I avtalet står att utländska medborgare som befinner sig i Sve- rige måste ”uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar” och de får inte ”i handling missakta befolkningen”. Även detta är ett totalitärt synsätt på människors rätt att hysa olika värderingar och åsikter eller missakta vad vi vill. Den som är på flykt och söker sig till Sverige ska avtvingas en lojalitetsförklaring med den styrande majoritetens åsikter. 

Det gemensamma för nästan alla dessa förslag är att de slår nedåt mot människor som redan har det svårt. Det handlar om personer som ingen av Tidöavtalets författare skulle vilja byta skor med. Slagen kommer uppifrån en privilegierad elit som visar att de har makten att bestämma över andra människors rätt till respekt, värdighet och ytterst till liv. 

Det finns en kirurgisk precision i hur Tidöavtalets skrivningar om kriminalpolitik och migration slår mot de redan utsatta.