Debatt: Det svenska samhället

Under paroller som ”arbetslinjen”, och ”det ska löna sig att arbeta” har en del partier vänt sig mer till sina kärnväljare än de breda folklagren. Deras kärnväljare är de som tjänar allra mest på skattesänkningar.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Skattesänkningarna gynnar inte de med störst behov av resurser. Det är den delen av befolkningen som de här partierna helt enkelt struntar i. De säger naturligtvis inte att de struntar i vissa befolkningsgrupper men de vet med sig vilka de i första hand riktar sin politik till.

Om man tittar på samhället som helhet så slås man genast av vilka metoder vissa riksdagspartier använder sig av för att få med sig även de med minst resurser. De ska piskas helt enkelt. Dessa partier använder hårda tag mot de med små resurser medan de med mycket stora resurser lockas med stora skattelättnader och andra förmåner för att prestera.

Att locka de små människorna med förmåner är inte intressant för dessa partier eftersom det inte är deras kärnväljare. De behöver inte dessa människors röster. De vill naturligtvis ha deras röster, men står inte och faller med dem.

Det finns dock partier i riksdagen som månar om de små och svaga i samhället. De partier som inte ser ner på människor som i samhällets ögon kan ses som misslyckade. Det är partier som ser solidariteten som viktig, vilket de ovan nämnda partierna inte gör och aldrig har gjort.

De partier som inte har solidaritet som en viktig faktor i sin politik ser heller inte rättvisa och jämlikhet som något viktigt.

Det är därför konstigt med nya namn på vissa partier där de vill låta påskina att de tvärt emot deras politik är något de inte är, nämligen solidariska, rättvisa och jämlika i sin politiska strävan. De kallar sig för än det ena och än det andra för att locka väljare men har fortfarande sin väljarbas inom de övre skikten av samhället. De människor som har mycket pengar.