Debatt: Det spelar roll vad vi vänsterskribenter skriver om och INTE skriver om

Låt oss snabbt klara av den begreppsfråga Kajsa Ekis Ekman väcker. Tror jag att politisk teori har behov både av Marx och Engels materialism och Hegels idealism? Absolut.

Så, vidare till de frågor min artikel faktiskt behandlade. I grunden handlar det alltså om detta: Varför har den svenska vänstern, i min text exemplifierad av några tongivande vänsterskribenter, så svårt att tala om de övriga förtryck som hör ihop med klassamhällets ojämlikhet?

Varför är det fortsatt så att den del av arbetarklassen som röstar på Sverigedemokraterna är mer intressant för svenska vänsterskribenter än den del av arbetarklassen som drabbas av Sverigedemokraternas politik? Och av övriga partiers normalisering av denna politik.

Katalys gav under våren ut en mängd rapporter kring klass i Sverige idag. Där fanns en bredd som skulle ha kunnat fångas upp i den offentliga vänsterdiskussionen, något som i min mening inte skedde.

Min text tog upp hur en rapport om tv-skildringar av svensk arbetarklass fick stort genomslag i vänsterpressen, medan en rapport om klassamhällets rasifiering blev omskriven av sammanlagt noll skribenter.

Detta trots att den förstnämnda rapporten behandlar en symbol- och representationsfråga av det slag som brukar avfärdas som ointressant om den gäller rasifierade eller queera människor. Medan den andra rapporten gör en materialistisk analys av klassamhällets stratifiering idag.

Eftersom jag tror att de texter som jag, Kajsa Ekis Ekman och andra mer eller mindre profilerade vänsterskribenter skriver påverkar det politiska landskapet, och vilka idéer och handlingar som är möjliga i det, tror jag att det spelar roll vad vi väljer att lyfta upp och vad vi väljer att ignorera.

Jag hoppas fortfarande att någon mer än jag så här ett halvår senare ska plocka upp ”Klassamhällets rasifiering i arbetslivet” och göra den till föremål för analys. Jag tror att det skulle möjliggöra diskussioner som behöver föras och politik som behöver genomdrivas. Man kan fråga sig varför ingen redan har gjort det?

Kajsa Ekis Ekman undrar vad jag tänker mig för lösningar på de problem jag analyserar. Som jag skriver i min artikel krävs en politik som bekämpar utförsäljningar och privatiseringar, och över huvud taget konsekvenserna av den nyliberalism som har varit dominerande i flera decennier.

Som jag skriver i min artikel tror jag att en sådan vändning skulle kräva både omfördelning av resurser och en erkännandepolitik. När den svenska arbetarklassen i allt högre grad utgörs av rasifierade, och dessa dessutom i allt högre grad har sämre villkor än andra inom arbetarklassen, är det något som behöver tas med i den politiska analysen för att vi på allvar ska kunna bekämpa ojämlikheten i samhället.

Elise Karlsson, Författare

Svar direkt av Kajsa Ekis Ekman: Elise Karlsson, du
kan inte lära mamma göra barn