Debatt: Det krävs ett nytänkande

Efter en lång och mörk vinter så har ljuset, värmen och grönskan äntligen hittat till de nordiska breddgraderna. Många har sedan länge planerat in sina semesterveckor, synkat med sin partner så semestrarna sammanfaller och bokat stugan på Öland eller veckan vid Medelhavet. En skön känsla av välbefinnande för de allra flesta svenskar, en tid för umgänge, rekreation och återhämtning; en uppladdning av batteriet som oftast är ganska urladdat vid den här tidpunkten. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Arbetsklimatet är tufft på många ställen i Sverige. Inom vård och omsorg har man länge signalerat om en kris, en kris som nästan börjar bli vardag på många ställen. Där, om något, behövs det en rejäl semesterperiod för de anställda, för att orka och för att ladda om på nytt. Men som vanligt så ser de ljusa sommarmånaderna mörka ut när det gäller sommarplanering, bemanning och patientsäkerhet. Trots den numera välbekanta semesterperioden så kommer besked om att det fattas personal på många vårdinrättningar. Att man stänger vårdplatser och mottagningar samt slår ihop enheter och kliniker är gammal skåpmat, det händer varje sommar.  Och varje sommar signalerar Vårdförbundet och dess medlemmar om att det måste arbetas långsiktigt med bemanning, rekrytering och utbildning.  

Under lång tid så har sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker vänt ut och in på sig för att ”rädda vården” och månat om patientens väl, hållit sommarplaneringen under armarna och gett hälso- och sjukvården konstgjord andning. Men nu börjar det märkas; vi orkar inte längre. 

Det finns ingen enkel, lättköpt lösning. Det kommer inte att ske i en handvändning eller vara gratis. Men det är utan tvekan, högst nödvändigt.  För även vårdpersonal kräver ledighet under sommarmånaderna, när övriga familjemedlemmar, vänner och bekanta är lediga och har sommarlov. 

Vår befolkning är inte friskare på sommaren. Vården behöver bedrivas dygnet runt, året om. Det krävs ett nytänkande och en rejäl investering i sjukvårdsbudgeten, något som kan generera att fler vill utbilda sig men som även stimulerar och lockar tillräckligt för att befintlig bemanningsstyrka ska vilja och orka arbeta kvar. Att utbilda sig till exempelvis sjuksköterska är inget ideellt kall. Det är en utbildning och ett arbete som alla andra högskolegrundade yrken där man som professionell eftersträvar utveckling, både vad gäller lön och den egna kompetensen. Och om inte villkoren är tillräckliga, om inte arbetsmiljön, arbetstider och lön är i linje med vad jobbet kräver – då kommer vi inte ens i närheten av de 233 000 nyrekryteringar som enligt SKL:s beräkningar krävs inom svensk vård fram till år 2023.