Debatt: Det kostar att stå upp mot det kinesiska kommunistpartiet

Vad är vi värda att betala för demo­kratin? Det har länge varit en icke ifrågasatt sanning, att handel, tillväxt och demokrati går hand i hand. De senaste åren har med all tydlighet visat att det inte behöver vara så. Kina har blivit världens största ekonomi och har numera en stor medelklass, handlar med resten av världen, men är en än mer brutal regim än tidigare.

Skillnaden är nu att man med sina ekonomiska muskler har ett stort inflytande utrikespolitiskt, som Kina inte hade för ett antal år sedan. Kina har gjort investeringar i många länder, inte minst i kritisk samhällsnödvändig infrastruktur. Ett inflytande man inte tvekar att använda.

Hur vår del av världen ska se på det här, är något som borde diskuteras mer. För det berör oss i högsta grad, och på flera olika sätt samtidigt. Ekonomiskt absolut, men även säkerhetsmässigt. Och faktiskt, om våra grundläggande värderingar.

Det uppstod en diskussion under våren i samband med att den an­nars ganska anonyma myndigheten Post­ och telestyrelsen sa nej till att kinesiska Huawei skulle få bygga 5G i Sverige. Storföretaget Ericson var kritiska mot beslutet, de riskerade att bli utfrysta från den kinesiska marknaden, med för dem stora konsekvenser. H&M utsattes för en bojkott för att de inte ville köpa bomull från Xinjiangprovinsen, där uigurer utsätts för slavarbete och förföljelse.

Att stå upp mot det kinesiska kommunistpartiet har alltså sin prislapp. Och kanske inte bara ekonomiskt, Kina kan också agera på andra sätt. Samtidigt så kan man också leva på hoppet, och tänka att en sådan regim inte kommer klara att ha kvar makten för evigt. Att de unga i Kina kommer kräva frihet och demokrati. Frågan är om den förhoppningen leder oss fel, som den gjorde på 90­ och 00­talet.

Att inte stå upp mot Kina har dock också ett högt pris. Ju fler investeringar de gör i omvärlden, av vägar, järnvägar, hamnar, telekom­nät och annat, desto mäktigare blir de. Ju större påverkansmöjlighet får de, desto svårare blir det att backa.

I höst sker ett för Europa viktigt val, i EU:s politiska och ekonomiska centra Tyskland. De tyska gröna vill driva en hårdare linje mot Ryssland och Kina, än vad Angela Merkel har gjort under sina många år. Bland annat vill de stoppa gasledningen Nordstream II till Ryssland.

De tyska gröna har möjlighet att få stort inflytande på utrikespolitiken, och det får isåfall också påverkan på övriga EU.

Det vore oerhört välbehövligt.

Vi bör inte avbryta all handel med Kina (eller Ryssland), vi ska ha diplomatiska relationer, och vi ska ha utbyten. Men västvärlden har alltför länge sett mellan fingrarna på övergrepp från regimen i Beijing, och heller inte tagit hoten som finns på tillnärmelsevis tillräckligt allvar. Frihet och demokrati är universella världen som vi aldrig får rucka på.